Dagens läkarbesök hos ortoped

Nu vet jag var frakturen på foten sitter och vad jag ska göra. Det är en marschfraktur, Jones fraktur, jag har (se tidigare blogg). Ett mellanben i foten är helt av, men det finns inga risker att det glider snett. Jag behöver alltså inte oroa mig för försämringar.

Det framgår av namnet att frakturen har uppstått p.g.a. stress. Min kropp är stressad av alla cellgiftbehandlingar jag får och läkningen kan ta längre tid eftersom mitt immunförsvar är påverkat. Stressen kan öka när jag belastar foten ojämnt. Det gäller alltså att vila lagom mycket och belasta foten lagom mycket. Dessutom försämras läkningen om jag inte belastar skelettet.

Frakturen kan opereras. Det går att fixera benet med en skruv, men det innebär också risker. Vid en operation stressas kroppen ytterligare och dessutom är min läkeförmåga p.g.a. försvagat immunförsvar sämre. Såväl benbrottet som en operation medför inflammationer i foten och immunförsvaret har en läkande effekt på inflammationerna. En operation kan skada en känselnerv i foten. Jag vill inte bli opererad.

Jag har fått en gipsfot som jag kan ta av och på. Den gör att jag kan belasta foten mer och därmed gå längre sträckor. Har ännu inte prövat den, eftersom jag åkte bil till Ackis och är osäker på om jag kan köra bil med foten. När jag har gipsfoten måste jag samtidigt ha en specialsko. Om jag använder gipsfoten utan sko kan den gå sönder. Därför tänker jag pröva först i morgon.

Sommaren 2006 fick jag en blodpropp. Sedan dess har jag tagit Fragminsprutor för att undvika fler blodproppar. Fragminen påverkar skelettet negativt och det är större risk för benskörhet. Därför ska jag be onkologen om en remiss för att mäta min bentäthet. Benskörhet kan vara ett skäl till stressfrakturen.

Känns skönt att ha fått mer kunskap. Nu ska jag jobba med att använda kroppen lagom.