Livskvalitet - vad är det?

Trygghet – att veta att en har mat för dagen, tak över huvudet, ingår i sociala gemenskaper och kläder att skydda kroppen är väl självklara grunder för livskvalitet. Men sen då?

• Mannen som kommer gående stapplande på kryckor med darrig kropp– lever han ett rikt liv?
• Den av reumatism förvärkta kvinnan med svår smärta?
• 30- åringingen som sitter i rullstol?
• 25-åringen som förlorat hela sin familj i en trafikolycka, där hen var chaufför?
• En cancersjuk person som jag?

Jag hör många säga att när jag blir gammal, inte kan klara mig själv och lider värk och andra svåra krämpor vill jag inte leva längre. Jag tror inte att vi kan veta hur det känns i ett framtida nu, men att många har alldeles för stereotypa bilder och föreställningar om andras livskvalitet. Vi ser alldeles till mycket till det yttre och glömmer fråga om det inre.

När jag tänker tillbaka på min livskvalitet under mitt liv, så har den växlat. Tyngst för mig har nog varit känslor av maktlöshet, när det går att förändra saker men dem som har makt inte vill se, reflektera och ändra. Jag har lättare att försonas med min sjukdom, eftersom jag får den vård och det stöd jag behöver för ett gott liv i stunden än att försonas med maktfullkomlighet hos människor med makt.

Mitt sista år som kommunalråd och striderna med dem i vänsterpartiets styrelse, som vägrade lyssna är nog det tyngsta jag upplevt. Läs mer i denna blogg.  Det var inga elaka människor i styrelsen som medvetet valde att skada mig eller mitt parti, men det var människor som fick makt utifrån sina positioner. De gjorde säkert vad de trodde var rätt, men betedde sig maktfullkomligt.

 Jag har aldrig i mitt liv sörjt så mycket och gråtit så mycket över något som över dessa, egentligen helt onödiga maktstrider. Tror att de flesta i min omgivning tror att cancern eller andra saker varit värre för mig.

Det är nu mer än sex år sedan jag avgick som kommunalråd, men orsakerna till att jag avgick kan jag inte försonas med. Har kommit över mycket av det som hände, men taggar finns kvar. Tänker att mycket av det som hände i det stora hela är petitesser, i relation till all ondska, hat, våld och ojämlikheter i världen. Men maktfullkomlighet och brist på tid till reflektion och öppenhet, såväl i det lilla som i det stora skadar hela mänskligheten. Och ju mer makt, desto viktigare blir det att motverka maktfullkomlighet. I vardagen tror jag att de flesta av oss av och till använder den lilla eller stora makt vi har på ett ogenomtänkt sätt som skadar andra. Och då får en väl tänka – vilken tur att jag fick syn på hur fel jag gjorde – nu fick jag en chans att ändra mig. Och samtidigt inte bli rädd för att göra fel - för det gör alla.

Tillbaka till livskvalitet – så handlar det förstås om så mycket mer än maktfrågor. Men som jag inledde med så har jag fortfarande god livskvalitet, även om den har försämrats i takt med att min kropp bryts ned. Gläds åt omtänksamhet och mänsklig klokskap, åt livskraften i våren, åt alla härliga mänskliga möten och åt allt jag kan och klarar. Det yttre skiljer sig ofta från stereotypa föreställningar.

Nu ska jag göra en liten insats på min balkong, så att fler blommor får blomma och jag kan njuta mer av mina oaser.

Åkervinda - vackra bommor men växten kväver andra arter och jag hade många stånd i hallonhäcken och perennrabatter som spred sig med djupa rötter. Lagom bekämpning i vardagen är väl bäst så att både andra överlever och en hinner njuta.