torsdag 31 maj 2012

Förändring, kritik och hat

Ibland tänker jag – Vad är det för negativism jag skriver. Borde jag inte vara lite mer positiv när det gäller politik. Samtidigt kan ilska och hat vara en viktig drivkraft för att skapa förändring. Om en bara resonera och kritiserar, så kan det vara svårt att åstadkomma förändring. Underordning och vänlighet åstadkommer sällan maktskillnader för individer och grupper. Såväl när arbetarrörelsen drev igenom ökad jämlikhet som när kvinnorörelsen drev igenom ökad jämställdhet så var ilska en viktig drivkraft. Likaså när homo- och bisexuella bildade Queer nation och krävde sin rätt.

I media pågår bland annat en debatt om klasshat. P1:s belysning av det som sker kan du lyssna på här. Göran Greiders inlägg om att klasshat måste lyftas i litteratur och andra kulturformer, samtidigt som han själv definierar sig som pacifist gillar jag.

I min lokaltidning Rasmus Landström recenserat Rebecka Bohlins bok ”Offer för livspusslet” om den svenska tjänstesektorn. Boken gör honom kallsvettig och arg.

”Det finns något slags föreställning i dag om att rut-avdraget skulle subventionera ”tjänster”. Det är fel. Det människor inom ”tjänstesektorn” säljer är i själva verket sig själva. Frågan om hur arbetet utförs är helt central. Det är ju knappast någon slump att det i dag finns en mängd företag som skryter med att deras anställda är ”sexiga” och iklädda plagg som en ”french maid-dress”. […]Det skvallrar om hur en ny människosyn håller på att karvas fram i Alliansens sköna nya Sverige.”
I boken synliggörs lönedumpning, avtalsrätt och EU:s syn på arbetskraftsinvandring. Rebecka Bohlin berättar om städare med tre heltidsarbeten, som har så ont i händerna när de kommer hem att de inte kan greppa tandborsten. Likaså om illegala flyktingar som arbetar för 30 kronor i timmen i 20-rumsvillor och om kvinnor med axlar som knastrar som cornflakesflingor när de lyfter sina barn. Barn som de knappt kan ge mat trots att de arbetar 12 timmar om dagen.

Recensenten avslutar med orden Ett nästa steg vore att ge den välborna överklassen i Stockholms innerstad en tydlig signal: ni kan städa era egna jävla hem.”

Jag tänker fortsätta att vara kritisk och kan också känna kraften i ilskan. Ilska bygger ofta på förenklade bilder av jag och du, vi och dom. Sådana uppdelningar är ibland nödvändiga för att göra prioriteringar och samlas under gemensamma paroller. Ett ständigt resonerande om ”åh ena sidan, åh andra sidan” gör att förtryckande maktstrukturer lever vidare. Däremot gäller det att inte fastna i hat som drivkraft. Samhället är alldeles för komplicerat för att byggas upp utifrån känslostormar och hat. Konstruktiva samhällsbyggen ska utgå från intellekt och vetenskap.
Min favoritetfärg på Stockrosor. Mörkt, lite dolskt och sagolikt. Hade den i trädgården men lyckades inte bevara den.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar