Min helg

På facebook skrev en kompis till mig: Jag tittar förbi och ger dig en kram för att du har fyllt år.  När jag jobbade i fredags hade hon ringt mig och sa på telefonsvararen att hon tänkt titta förbi. Klockan var nästan fem när jag läste av meddelandet, så jag ringde henne genast för jag ville ha den där kramen.

När jag kört ner bilen i garaget och sedan stannat hissen för att hämta min post stod två kompisar där, min ”kramkompis” och ytterligare en underbar vän som bara kom förbi med en Mini-pep. Mini-pepen försöker jag använda för att få in mer luft i lungblåsorna och rensa ut en massa slem.

Mini-pep-vännen cyklade vidare hemåt i regnrusket och kramkompisen stekte pannkakor åt mig. Brukar ganska ofta känna mig ensam. Är väl inte heller någon direkt social person så ensamheten beror nog framförallt på mitt eget beteende. Nu kände jag mig som en lycklig prinsessa och längtade efter en rosa klänning, precis som i tisdags. Hade givande samtal med min kramkompis, gick och lade mig och sov nog ganska gott när jag väl släckt lampan.

På lördagen strax efter nio dök min lilla bröstcancergrupp upp. Jag hade vaknat vid halvsjutiden och slumrat om flera gånger till ljudet från P1 och med avsikt att bara vila lite till. Vaknade två minuter i nio. Slarviga jag som ju skulle fixa lite hemma innan mina kompisar kom. Skyndade mig upp och klädde mig. Var halvfärdig med det jag tänkt hinna innan kompisarna plingade på dörren. Flämtande efter luft eftersom jag gjort saker för fort, öppnade jag.

Vi hade planerat att göra yoga, meditera och sedan äta frukost. Det var väldigt skönt. Märker att jag har behov av och mår bra av att meditera sittande på en kudde med korsade ben. Tror det är bra för såväl koncentration som för andning.

Vi samtalade sedan en stund. Var överens om att fortsätta med frukost-yoga-mötena och att vi då skulle finna former som passade oss alla tre, eftersom vi har så olika behov. När mina vänner gått, återvände jag till sängen i avsikt att läsa tidningen. Var för trött. Ögonlocken bara ramlade ner, så jag gjorde lite yoganidra och lyssnade på P1.

En annan vän ringde och frågade om jag behövde hjälp med något. Hon dök upp vid halv tre. Vi fikade lite och sedan gav hon mig tibetansk reikibehandling i nästan två timmar. Fördelen med reiki är att även den som behandlar får energi genom att behandla en annan person. Det är jätteskönt. Prinsessklänning på!

Sedan åkte hon till apoteket och affären åt mig. Jag följde med runt huset och fick en minipromenad. När även denna vän cyklat iväg åt jag lite pannkaka, bloggade, läste lite tidning och la lite patiens.

Vaknade och gick upp för att börja med morgonrutinerna  vid niotiden i morse. Magen fungerar mycket bättre nu och jag mår fysiskt ganska bra, utöver andningen och orkeslösheten. Har det alltså ganska bra med min kropp, men massor av tankar gnager i mig.

Det är många personer som jag egentligen väldigt gärna vill ha nära och reflekterande samtal med, men där jag inte vet om det är meningsfullt.  Syftet är inte reda upp gamla konfliketer eller kritisera andra för det som varit, men däremot förmedla mina bilder och lyssna på och försöka förstå andras. Ibland bygger en massor av skyddsmurar runt sig själv. Jag tror och hoppas att mina murar är lätta att delvis montera ner för människor som vill mig väl. Är däremot rädd för att komma i konflikt med andra som har onödigt höga murar mot mig. Hur många stenar är möjliga att vända på tillsammans?

Det är så lätt att hitta på ursäkter för att inte genomföra de där samtalen som känns så viktiga. Och så rullar dagarna på. Mitt timglas kanske snart är slut och då kommer tankaran om vad det är som egentligen är viktigt. Och med tankarna gamla sorger och nedgrävda känslor.

Jag har alltså gråtit mycket idag och förblivit i pyjamasen. Jobbat 3 timmar inför ett möte i morgon. En gammal klasskompis från Nyköping ringde. Hon hade läst min blogg och ville gärna träffa mig för en fika eller ett längre samtal. Hon och jag har nog alltid gillat varandra. Det finns en sådan där ömsesidig grundkänsla som nog inte går att förstöra, oavsett vad vi säger till varandra.  Däremot har vi utvecklats väldigt olika och levt helt olika liv. Jag är inte säker på att vi orkar med varandra så länge. Hon kommer hit tisdag eftermiddag och så blir det som det blir. Vi kan nog vara raka mot varandra utan att göra illa. Ser fram emot att mötas.

Har också haft ett samtal i en relation där det finns mer av murar och låsta positioner. Vi ska också försöka föra reflekterande samtal och har bestämt ett datum för att ses. Skönt att detta möte äntligen är inbokat för det känns så viktigt.

Har nog gråtit färdigt för idag och är ganska tillfreds med att ha tillbringat hela dagen i sängen.