söndag 18 mars 2012

Makten över dagordningen och normerna

På väg till vänsterpartiets distriktsårsmöte lyssnade jag på God morgon världens Panelen. Göran Greiders inlägg om makten över dagordningen var mycket bra. Han lyfte frågan om politikens innehåll, som det viktigaste. Om socialdemokraterna växer genom att lägga sig närmare borgarnas politik, så är det fortfarande borgarna som har makten över dagordningen. Håkan Juholt utmanade denna dagordning, på ett ganska ogenomtänkt sätt. Därför tvingades han avgå. Men han försökte åtminstone utmana den borgerliga politiken. Detta är nödvändigt för att åstadkomma ett mer jämlikt samhälle.

Lilla genushäftet 2.0 som jag tidigare bloggat om tar upp makten över dagordningen på ett bra sätt. På sidorna 9 – 10 beskrivs en modell med tre maktnivåer framtagen av Malin Rönnblom : öppen makt, makt över dagordningen samt privilegiet att utgöra normen.

”Enligt Rönnbloms modell är en mycket ytlig tolkning av makt att endast den öppna makten avses. När kvinnor utgör hälften av både väljare och valda innehar de då också hälften av den politiska makten, enligt detta synsätt. Jämställdhet tolkat i den här definitionen ses endast som en fråga om närvaro. ”

”Den underliggande utgångspunkten är då att närvaro = makt. Det förenklade resonemanget i denna tolkning blir tydligt när man begrundar att det följaktligen skulle betyda att de svarta slavkvinnorna, som tog hand om vita slavägares barn, därmed skulle ha haft en mycket stor makt i det nordamerikanska slavsamhället under 1700- och 1800-talet. Då tas ingen hänsyn till slavarnas underordnade position och brist på inflytande. Inte heller till att rådande kulturella normer som genomsyrar samhället och allmänt anses vara de ”rätta” även internaliseras och förs vidare av individer som inte gynnas av dem.”

”Nästa nivå beskriver makt som något mer komplicerat. Det handlar om makt över dagordningen. Enligt detta synsätt räcker det inte att se till antalet kvinnor respektive män. Hänsyn måste också tas till deras reella möjligheter att påverka och genomföra förändringar. Politiken är av tradition ett projekt för män. Män har utifrån sina intressen definierat vilka frågor som är politiskt intressanta, vilka frågor som ska upp på dagordningen. Det innebär att frågor som kvinnor prioriterar lättare blir bortdefinierade som ointressanta.”

”Den tredje och mest komplexa tolkningen av maktbegreppet handlar om normalitet och normgrupp. Här fokuseras dolda och underliggande regler och normer. Vad som är allmänintresse, kunskap, sanning och normalt beteende är inte självklart och naturgivet utan avgörs genom de maktordningar som präglar samhället, varav könsordningen är en. Detta är det djupaste uttrycket för makt, makten att konstruera det normala.”

Jag anser att Malin Rönnbloms modell med tre maktnivåer också kan tillämpas på andra maktordningar än kön, såsom borgerliga maktordningar och etniska maktordningar.

Alla partier och partiföreträdare som utmanar den borgerliga maktordningen, blir utsatta för olika sorters härskartekniker för att de ska tystna och rätta in sig i ledet. Därför behöver var och en som arbetar politiskt kunskap om maktordningarna. Kunskapen behövs framförallt för att klara av att stå upp mot de känslostormar som utmaningar leder till. Härskarteknikernas syfte är att påverka människors känslor och göra att en inte vågar fortsätta vara kritisk och framföra alternativa förslag. Alla som tror på att samhällsförändringar är nödvändiga behöverkunskap för att orka stå upp för att andra synsätt och normer är realistiska och möjliga.

När jag var kommunalråd, var jag samtidigt gruppledare för runt 100 vänsterpartister. Jag blev då medveten om hur vanligt det var att vänsterpartister inte stod upp för vänsterpartiets politik i sina uppdrag i nämnderna. Jag tror att detta ofta handlar omedvetna processer när partiföreträdare tystnar med att föra fram sin politik. Det blir så jobbigt att stå upp för såväl dagordningar som normer som strider mot majoritetens i de grupperingar en är vald att vara ledamot i. Varje människa vill höra till och när en som inte finns i normens mitt underordnar sig andras normer, så blir allt så mycket trevligare och enklare.

Detta beteende är vanligt hos individer. Även partierna underordnar sig borgerliga normer och dagordningar, vilket jag tycker är väldigt tydligt hos socialdemokraterna och miljöpartiet. Det blir viktigare att bli gullad av borgerliga media och politiska kommentatorer än att åstadkomma samhällsförändringar.

Malin Rönnbloms tre maktnivåer kan också tillämpas i partiernas interna arbete. Utöver att arbeta med representativiten och verka för att partiet speglar samhället utifrån kön, klass, ålder, hudfärg m.m. bör en också synliggöra hur och vem/vilka som sätter dagordningen och de normer som finns.

Jag tror att detta arbete är minst lika viktigt som att granska vilka förslag som läggs i de parlamentariska församlingarna och vilka förslag som antas på partiernas kongresser. Jag efterlyser alltså kunskap om maktstrukturer för att vi ska bli mer medvetna om de känslostormar som makthavare i normens mitt spelar på när deras politik utmanas av alternativa förslag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar