Biologi och naturlighet

Jag är utbildad biolog, naturvetare. Min självbild har varit att jag är enkel och rak, inget hemlighetsmakeri och inga viskningar. En pojkflicka. Har fått höra från andra att jag är ”naturlig”. Har varit stolt över denna självbild. Nu ser jag kompexiteten i dessa tankar. T ex att självbilden delvis varit manligt könskodad, vilket jag ganska omedvetet värderat högre. Likaså att dessa självbilder inte får gälla rynkiga snart 60-åriga tanter.

Vem är jag egentligen?

Helt klar en produkt av min uppväxtmiljö, mina möten med andra, andras föreställningar om mig och hur jag samexisterat med min omgivning. Lite grand av mig är också biologi, en hel del är slumpen och så några stänk av egen vilja. Att jag är född flicka har förstås betydelse utifrån allt görande av kön. O.S.V.

När jag pratar likabehandling brukar jag fråga hur stor andel av en individ som är biologi och hur mycket som är sociala konstruktioner. De flesta är klara över hur de ser på det biologiska könets inverkan på individen. Och de flesta är beredda att revidera sitt sätt att tänka när vi diskuterar och jag förmedlar den kunskap jag har idag. Tror det är viktigt att synliggöra för såväl sig själv som i samtal med andra hur en tänker.

Tidskriften Framtider har i sista numret tema Familj. Den är utgiven av institutet för framtidsstudier och du kan hämta den här.

"När djur gör något som vi tycker om, kallar vi det naturligt. När de gör något som vi inte tycker om kallar vi det djuriskt"
                                                                                        James D. Weinrich, sexualitetsforskare

Citatet är hämtat från artikeln "Den naturliga familjen - ett djuriskt perspektiv" av Malin Ah- King i detta nummer av Framtider.

Det finns åtskilliga romantiserade föreställningar om hur hannar och honor bland djur lever i långa parförhållanden. Då kallas det naturligt. Parförhållandena har fått symbolisera mänskliga ideal om trohet och livslång kärlek. I biologers beskrivningar av djurs relationer osynliggörs en mångfald av sexuella praktiker. Antingen nämns inte parrelationer mellan djur av samma kön eller så omtolkas det till något annat än sexualitet. Hur många känner t ex till att det vi tolkar som ett tvåkönat svanpar kan vara två individer av samma kön.

Vissa aparter har fått representera modeller för människans utveckling. Forskare från en mansdominerad, konkurrensinriktad kultur har valt att lyfta fram arter som liknar dem själva. Därför har nog babianer och schimpanser framställts som urmodeller för vår förhistoria istället för de betydligt fredligare bonoboerna.

Om bonoboerna istället inkluderas i modellen för förmänniskors levnadssätt skulle det vidga vår syn på det ursprungligt mänskliga. Bonobohonorna kan vara dominanta mot hannar, de bygger allianser och har vänskapliga kontakter såväl inom den egna sociala gruppen som mellan olika grupper.

Mansnorm och heteronorm har fått utgöra basen för att beskriva djur och natur och sedan har detta använts som bevis för vad som är naturligt. Biologers beskrivningar har alltså varit ett sätt att naturalisera kulturella normer. Allt enligt artikelförfattaren.

Tycker det är bra att en idag i den biologiska forskningen kritiskt granskar hur kulturella normer inverkar på beskrivningen av naturen. Det finns en enorm variation av sexuella beteenden, levnadsmönster och könsuttryck i naturen.  Nästan vad som helst kan betecknas som naturligt, så naturlighet borde varken vara ett positivt eller negativt omdöme om en individ. Naturlighet är alltså varken gott eller ont.

Hämtat bilden på Fåglar i Upplands webbsidor