Maktbalans

Igår skrev jag angående filmen järnladyn att Margareta Thatchers inriktning var
”att fienden ska bekämpas till sista blodsdroppen. Maktbalans var hon inte intresserad av. Hon hade ju redan sanningen.”

Jag har inga färdiga sanningar och jag tror på maktbalans. Makt korrumperar. Jag är socialist för att jag vill att folket ska kunna avsätta makthavare som tar beslut över jordens viktigaste resurser. Önskar att ingen enskild kan äga mark, bara ha rätt att bruka den på ett ansvarsfullt sätt. Vill att viktig infrastruktur ägs gemensamt. Vill att verksamheter som vänder sig till människor som är i en beroendesituation drivs av offentliga sektorn, så att ansvariga kan avsättas. Klagomålshantering är viktig så att makthavare på ett systematiskt sätt får information om det förekommer allvarlig kritik mot verksamheten.

Endast verksamheter där den enskilde på ett enkelt sätt kan välja och välja bort ska bedrivas av privat eller kooperativ verksamhet. Jag tror på att fler verksamheter ägs kooperativt, men detta är ingen garanti för att varorna eller tjänsterna är bra. Om jag inte är nöjd med varan som säljs eller tjänsten som erbjuds ska jag alltså kunna gå till någon.

Människor är varken goda eller onda, oavsett en är chef eller anställd. När arbetslösheten är hög och/eller när fackföreningsrörelsen är svag får arbetsgivare för mycket makt. Risken är då stor att anställdas villkor försämras. Därför är det viktigt med maktbalans och fackförening har en viktig roll.

Borgerliga partier har gett privata företag alldeles för stor makt. Vinstintressen och goda egna villkor för företaget har prioriterats före ändamålsenlig hållbar verksamhet. Maktbalansen har saknats och girighet fått styra.

I kommunistiska länder har människor inte fritt kunnat välja sina företrädare och öppenhet har saknats. Likaså har brukare ofta saknat möjlighet till delaktighet och insyn i verksamheter de varit beroende av. Maktbalans har saknats och korruption och ineffektivitet har fått bre ut sig.

Min övertygelse är att för att samhället ska vara hållbart, effektivt och ändamålsenligt är det nödvändigt med maktbalans mellan:

• Arbetsgivare och arbetstagare
• Verksamhet och brukare
• Utförare/företag och kunder

Vid monopolsituationer och när det är mest hållbart ska demokratiskt valda partier och politiker styra över resurserna och verksamheterna.

Så tänker jag och oroar mig för att stora sjukhus som Akademiska sjukhuset styckas sönder och privatiseras av Alliansen. Idag kan jag vända mig till beslutsfattarna/politikerna om jag inte tycker att onkologen fungerar. Och jag är övertygad om att ett skäl till den positiva utveckling som skett inom cancervården beror på at den är offentligägd och offentlig styrd.