lördag 14 januari 2012

Människosyn

Så här skriver en vänsterpartist på sin blogg med anledning av att partistyrelsen ska utse partisekreterare och vice partiordförande första helgen i februari.

”Det är alltid en maktkamp inför och under kongresserna där olika personer ska hissas eller dissas. Skälen kan vara politiska, personliga eller ganska oförståeliga. Efter kongressen startar en ny maktkamp där positionerna inom partistyrelsen ska fördelas. Här handlar det om fördelning av makt, inflytande och prestige.”

Bloggarens tidigare erfarenheter från när partistyrelsen ska välja representanter beskrivs så här:

…..”partiordföranden uttryckt någon form av stöd för denna persons kandidatur. Detta föranledde många personer i och runt partistyrelsen att börja agera för att denna person av just dessa skäl inte skulle bli vald till partisekreterare. De sakliga skälen var grumliga utan diskussionen innehöll mycket formalia och andra ickeargument. Det viktigaste var inte vem man valde till partisekreterare utan att den aktuella personen inte blev vald. Det främsta skälet var att man ville begränsa partiordförandens makt och möjlighet att driva på politiken.”

Detta är ett mönster som jag sett upprepas gång på gång i vänsterpartiet. Ibland har även jag varit delaktig i detta arbete. Med facit i hand så kan jag se att det är ett direkt dåligt sätt att arbeta på. Det har nog bidragit till att vänsterpartiets yttersta ledning inte har varit så handlingskraftig och pådrivande för att utveckla partiet som den annars hade kunnat vara. Det är sorgligt. ”

Mitt främsta skäl till att tillhöra vänsterpartiet är människosynen. Jag tror på människan som solidarisk, social och empatisk. Har mött väldigt många människor som arbetar för det de tror på utan baktanke om egen vinning. Det finns många som aldrig ägnar sig åt maktspel, intriger och egen prestige.

Det bloggaren beskriver ovan har jag också mött, i såväl mitt eget parti, som i andra partiet och verksamheter. Högre upp i hierarkier där det finns mer makt finns det mer maktspel, men informella och osynliga maktstrukturer finns mer eller mindre överallt.

Bloggaren skriver att det är sorgligt. Jag tycker mig ofta möta människor som resignerat och ibland kanske t.o.m. blivit en del av maktspelet, eftersom ”människan är sån”.

Dagens moderata politik bygger på en piska- och morotpolitik för underordnade. Synen på människan som girig och egoistisk breder ut sig. Många moderater har en motsatt männoskosyn mot den jag har och denna syn genomsyrar mer och mer vårt samhälle.

När jag utbildade mig till lärare gällde läroplan 80. Den hade en positiv människosyn. Så här inleds läroplanen:

Grundskolan är en del av samhället. Läroplanen speglar demokratins samhällssyn och människosyn: människan är aktiv, skapande, kan och måste ta ansvar och söka kunskap för att i samverkan med andra förstå och förbättra sina egna och sina medmänniskors livsvillkor.”

Som individer är vi beroende av våra medmänniskor och vår omgivning. I nya grupperingar känner en in vilka normer som råder, eftersom en gärna vill höra till.

Normer och kulturer förändras och är därmed påverkbara. Jag har tidigare flera gånger bloggat om normer och hur en kan arbeta för att synliggöra och motverka onödiga och kränkande normer. I arbetet utgår en ifrån dem som har makten att sätta normerna, för att på så sätt åstadkomma förändringar som gör att alla människor i en grupp eller organisation ges möjlighet att dela makt, inflytande och ansvar. Jag har flera gånger bloggat om normer och normkritik bl.a. här och här och här. I jämlika kulturer mår människor bäst. En värld med mindre informella och hämmande maktstrukturer är såväl möjlig som nödvändig.

”Människan är aktiv, skapande, kan och måste ta ansvar och söka kunskap för att i samverkan med andra förstå och förbättra sina egna och sina medmänniskors livsvillkor.”

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar