söndag 15 januari 2012

Lite tankar om omvärlden och vänstern

Tittar på P1:s webbsidor. Mycket i samhället går åt fel håll.

Just nu pågår Kaliber. Programmet synliggör att trygghetssystemen inte längre existerar för alla. Fast anställda har relativt god trygghet, samtidigt som visstidsanställda får betala lika mycket till trygghetssystemen men inte får del av rättigheterna.

”Projektanställningar, inhopp, vikariat, frilansjobb med F-skatt, bemanningsbolag, egenanställningar, det kommer ständigt nya sätt att flytta risken från arbetsgivaren till arbetstagare, till de "Osäkert anställda", de som gör jobbet utan att få tryggheten.” Sverige bryter mot EU-rätten enligt programmet.”

Maktbalans saknas. Arbetsgivarna kräver underordning, ger orimliga arbetsvillkor och visstidsanställda saknar rättigheter. Klassamhället hårdnar och vänstern behöver organisera ett samlat motstånd. Vi behöver helt enkelt lära oss av våra förfäder hur en agerar solidariskt och står upp för viktiga värden.

God morgon Världen  följer upp vad som hänt efter revolutionerna i Egypten och Tunisien. I Egypten fortsätter militärrådet repressionen mot människor som står upp för demokratin. Människor misshandlas och fängslas på godtyckliga grunder. Den egyptiske fredspristagaren Mohamed ElBaradei har meddelat att han inte ställer upp i presidentvalet senare i år. Skälet han angav var brist på demokrati i landet.

I Tunisien stärker de islamistiska krafterna sin makt och den nyliberala inriktningen fortsätter. Arbetslösheten har ökat. Fler kvinnor klär sig i slöja. Diktatorn är borta men människors villkor förbättras inte. Och vad händer med kvinnors mänskliga rättigheter?

Jag tänker på när Gottsundaborna gjorde uppror mot nedläggningar av skolor, större barngrupper i förskola, skola och fler allvarliga nedskärningar i välfärden. Normala demokratiska rutiner följdes inte av makthavarna. Istället hölls nämndmötena på hemliga platser och oppositionsledamöterna fick inga handlingar inför besluten. Innan dessa uppror och demonstrationer var erfarenheten att politiken går att påverka. I Gottsunda var moderatstyret i princip okänsligt för protesterna. Demonstranterna beskrevs som särintressen. Få medborgare i andra delar av kommunen förstod vad som hände och berördes inte av den förda nedskärningspolitiken.

Vänstern behöver ta fram nya strategier för att åstadkomma förändring. Det räcker inte med uppror och revolution. En måste inse att det tar lång tid att bygga upp jämlika hållbara demokratier, som inte styrs av ägarintressen. En viktig del är att skapa förtroende i de breda folkgrupperna. Vänsterpolitiken kan inte bygga upp ett förtroende genom att lita på mainstreammedia. Alla är beroende av samhällsutvecklingen, men alltför många tror inte att de progressiva krafterna som vill bygga en hållbar värld har verktygen för att åstadkomma positiva förändringar.

Gillar som vanligt Maria-Pia Boëthius ledare . I denna skriver hon om revolutionerna och Occupy-rörelsen

”Vad de gör där på torgen är alldeles nytt och tusentals år gammalt. De träffas, samtalar och lär av varandra i en återfunnen anarkodemokratisk ordning utan ledare ”gruppens intelligens”. De har ingen brådska, uppgiften är enorm och världsomspännande, de tänker inte dra förhastade slutsatser eller gå till förhastad aktion trots att ”medier och välmenande liberaler” kräver det av dem. Jag läser mycket av vad de säger och skriver och är imponerad av deras oftast klockrena analys och tålmodiga nyskapande. Maktens skräck inför en oviss framtid kan oroa mig, den brukar se till att det händer fruktansvärda saker hellre än inget. Medan Occupy-rörelsernas underbara ovisshet och omedgörlighet inger mig tillförsikt och nyfikenhet på framtiden.”

Miljöpartiet bildades och var i början en radikal rörelse som ville förändra. Sedan tycker jag att partiet har blivit mer och mer makthungrigt, makten blir viktigare än resultaten. Har läst flera debattartiklar där ledande miljöpartister ”hyllar” moderaterna. En sådan strategi tycker jag är katastrofal för radikala vänsterkrafter. Politiken ska dras åt vänster och inte krypa för dagens makthavare i syfte att få gehör för någon i sammanhanget liten fråga.

I maj förra året presenterade regeringen en utredning med förslag om att ge papperslösa rätt till subventionerad vård på samma villkor som alla andra. Utredningen byggde på en uppgörelse med miljöpartiet. Mp påstod att de genom uppgörelsen hindrat Sverigedemokraterna från inflytande, trots att det fanns en majoritet i riksdagen för mer radikala och solidariska beslut avseende flyktingpolitiken. Utredningen har inte gått ut på remiss. Enligt Göran Hägglund beror det på att samtliga partier i regeringen inte är överens.

En paraplyorganisation Rätt till vårdinitiativet menar, liksom många internationella organisationer och deklarationer som Sverige skrivit under, att tillgången till vård är en mänsklig rättighet. Nationalstaten Sverige stänger ute människor som inte är medborgare och förnekar därmed dem deras mänskliga rättigheter.

Läs mer i Fria tidningen.
Birger Schlaug är inte socialist som jag, men skriver många tänkvärda krönikor i Fria tidningen. Denna vecka kritiserar han samtliga partier utom V för att springa åt samma ekonomistiska håll. Han kritiserar partierna för att sakna humanism, empati, kunskap och ansvarstagande för en ekologiskt hållbar värld.

Jonas Sjöstedt och vänstern har ett uppdrag som många – oavsett traditionell politisk hemvist – borde hoppas att de lyckas med. Uppdraget är större än retoriskt tal om socialism, större än viktig feminism, större än partipolitisk strategi. Det handlar om att återupprätta de värden som de övriga genom sitt flockbeteende i praktisk politik övergett.


Därför utgör inte vänstern med Sjöstedt som frontfigur ett hot bara för S och MP, utan också för de än mer borgerliga partierna. Och det är gott att veta i en tid när banditkapitalismen står med rumpan bar efter det att den varit alltför kreativ till och med för sitt eget bästa.”
Läs krönikan här.
Tycker Jonas Sjöstedt lyckats väl i att få fram vänsterns budskap i mainstreammedia. Tror på hans mer resonerande ton. Ingenting är svartvitt, men i vänstern vet vi vad vi vill. Lyssna t ex på Ekots lördagsintervju här. Gillar också Jonas framtoning som medmänniska och hans tal om öppenhet och demokrati.

För övrigt känner jag mig nöjd med vänsterpartiets kongress. Kommer fortsätta driva de frågor jag lyft fram och blivit nedröstad i. Demokrati betyder folkmakt och det ska gälla i såväl vänsterpartiet, som i Sverige som i världen. Förändringar tar tid helt enkelt. Och det handlar inte om svaghet, det handlar om det viktigast vi ska värna, DEMOKRATIN.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar