lördag 14 januari 2012

Gamla brev

Igår läste jag släktbrev från åren 1920 till 1931. Intressant att se hur en uttrycker sig och vilka frågor som är viktiga.

Ödmjukhet och ursäktande
Många brev börjar med en ursäkt över varför en har dröjt med att skriva. Ändå har brevskrivaren ofta skickat brev minst en gång i månaden. Här är ett citat från en brevskrivare som inte skrivit så ofta. Brevet är från en snart 76-årig släkting som levde i ett eget hus i Södra Dakota den 9 december 1920

”Min käre G å Familj
Må wäl är min önskan. Då det är nu så längesedan jag skref något till eder mina kära på Brunnsberg så vet jag ej hur att börja ty jag blyges för min försumlighet, och uraktlåtenhet att ha fått två brev och ej besvarat någondera, det senaste daterat den 27 april 1920. Men vill jag nu försöka att göra så gott jag kan å låta er veta att vi alla jag och de mina Lefver och ha Gud vare lov en god helsa.”

Lite politik
Mannen i familjen som fått alla breven var politiskt aktiv och hade ett stort kontaktnät.

Från riksdagens andra kammare kom ett svar 28 februari 1928 på ett brev.

”Broder
Jag vänder mitt uppriktiga tack för senaste bref med däri larmande upplysningar som jag gifvetvis skall behandla så att ditt namn ej blir nämdt i detta sammanhang. Det är verkligen rätt anmärkningsvärda förhållanden som Du meddelar, och det är förvånande att man kunnat visa så betänklig brist på oväld från vederbörandes sida. Med min hjärtliga hälsning Vännen K”

Från riksdagens första kammare 8 mars 1930 kommer ett svar på en skrivelse från min släkting om att Sverige bör bli mer självförsörjande på spannmål och fodermedel

”Broder
Tack för din skrivelse som jag för länge sedan mottagit. Förlåt mitt långa dröjsmål att svara. Jag är fullt ense med Dig att jordbruket är i stort behov av hjelp. ”

Brevet avslutas med
”För min del anser jag dels att vår export bör i möjligaste mån upparbetas, dels att de svenska produkterna i första hand bör komma till användning, dels att foderimporten begränsas till rimliga proportioner, ja sen är det givetvis en hel del saker som bör åtgöras. Hur det här kommer att gå ligger ännu i vida fältet men jag hoppas och tror att något kommer att göras. Med hälsningar vännen E”

Om barn
En änka berättar i ett brev 22 april 1929 om sin elvaåriga dotter
”Dagarna o månaderna gå fort, tänk du Hi, även vi närma oss halfseklet. B säger ibland undrande, varför ska min mamma vara så gammal, tant R är så ungdomlig. B tycker jag ska försöka få bort alla rynkor o.s.v. De barnen, de barnen! – "

Ytterligare ett brev från änkan 25 juni 1929 då dottern har åkt till släktingarna
”Jag förstår av B:s lilla brev idag att hon har mycket roligt tillsammans med kusinerna. Det nu gångna skolåret har jag minst av allt fått ägna mig åt B, de båda andra och husets dagliga göromål har tagit den mästa tiden, därför unnar jag henne af allt hjärta denna lilla omväxling även om det är förskräckligt tomt efter henne(detta får hon inte veta) Måtte det nu bara inte bli för arbetsamt för Hi. Barn har så många påhitt, som vi vuxna ibland finner tröttande.”

Brev från änkan 6 januari 1929 om julklappar till dottern
”B fick så många julklappar från Fastrar, Mostrar, kusiner och snälla tanter. Så gott som hel ekipering inifrån o ut, undertröja, livstycke, byxor, strumpor, näsdukar o klänning.”

När en inte kan vara med
Från en som inte kan delta i ett 40-årsfriande av Hi:
”Varmaste lyckoönskningar på din 40: årsdag till onsdag. Hade allt varit bra kärt få personligen uppvakta dig men det låter sig inte göra men hoppas att det ska bli bättre tid till 50: årsdagen. Ja, var är man då? Emellertid önskar vi dig allt gott på din dag o de kommande åren!”

Änkan har ingen möjlighet att delta på ett födelsedagsskalas men fantiserar om vilka som är där i ett brev daterat 20 april 1930 till jubilaren.
”Vill jag passa på få hälsa på Eder allesammans. Först villja vi då instämma i ett fyrfaldigt Leve och Hurra för farbror G önskande ett gott lyckligt nytt levnadsår! – Ett dito för Lill – G! Honom hissar vi väl högt upp i Taket! Så roligt för Eder att ibland samlas till glädjefäster och dock – kanske sorgehögtiderna äro detta livets största.


Förstår att moster H är dagens hedersgäst. Det är bra roligt få träffa moster H. Hoppas att Hi som värdinna har lite mer tid för sina gäster än jag hade när moster sist besökte oss, men det ska bli bättre i år. – ”Tänk att mina flickor skulle få var sin W o var sin spelman” sade Farmor en gång när hon i tankarna var hos sina flickor. Kanske de båda spelmännen glädja G med en gammal polska ackompanjerad af E - en sådan där trevlig sång som jag fått vara med om på Brunnsberg förr i tiden – Eller är det kanske småfolket som samlas runt Faster E o sjunger för pappa och gästerna. Då får B vara med och kanske t.o.m. Lill –B har fått följa med Far o Mor och farfar i släde till Brunnsberg?
Ja, ja här har vi slädföre – nästan precis som om det vare jul. ”


”Nu ska vi hälsa på de öfriga gästerna. Kanske sitta E i Fridhem (som så mycket påminner om farmor) jämte övriga Jula-Fors och Ullervadsbor inne i förmaket. Innan Hi kommer och bjuder på välfägnaden vilja vi skynda trycka händerna på Eder alla kära vänner som så ofta glatt oss.


Hör en välljudande stämma från gästrummet! Åh, A tack för senast! Hur mår moster och din lilla älsklingssyster i Linköping? Jaha, förstår att Mosters flinka händer äro sysselsatta för annat håll. Är det sant att Moster gift bort ännu en dotterdotter? Någon säger sig ha sett GK:s namn i äktenskapsspalten.


Till de öfriga obekanta gästerna meine Hachachtung! Nu tycker Ni helt säkert att vi tagit Eder tid alltför mycket i anspråk. Vi vilja därför strax återvända på tankens luftskepp önskande Eder alla en angenäm samvaro!”

Sjukdom och död
Brev daterat 13 december 1927
”Undrar mycket hur det står till med Eder nu. Då G skrev var hans hals och bröst dåliga o Hi hade så dåligt blod. Hoppas att det blivit bättre nu genom läkarehjälp.”

Och i samma brev
”H fick hastigt brev från Stockholm i måndags 8 dar. V ringde från Mörby lasarett bad H resa upp på tisdag för att vara hos barnen. V måste nämligen på tisdag f.v. låta läkarna taga bort sitt vänstra bröst emedan nya knölar visat sig. Hon lät taga bort det ena bröstet för 1½ år sen o hoppades då att det ej skulle gå längre. – Nu läker det sig ju o blir väl bra så småningom, men givetvis är det mycket mer bekymmersamt nu. Det är så synd om henne, ty hon är ju orolig för barnen, ifall hon inte skulle få leva hos dem.”

Brev daterat 22 november 1927 om att äta lever. I brevet beskrivs hur en granne legat länge på sjukhus för blodanemi och fått blodöverföring från släktingar utan stora resultat. När hon började äta lever varje dag fördubblades blodkoncentrationen av röda blodkroppar.
”Kanske Hi skulle försöka. Levern ätes stekt eller kokt, kall eller varm, en portion om dagen. Det var allt gott för Hi att få några dagars vila på lasarettet. Det är inte klokt att alltför hårt prässa lifskrafterna, det hämnar sej förr eller senare.”

Och senare riktat till Hi
”Måtte medicinerna verka så tröttheten blir mindre svår. Jag håller också på med mediciner för nerverna. De äro rätt så besvärliga ibland.”

Från vänner daterat 9 augusti 1929. Släktingen som dött har tidigare haft kallbrand i en fot.
”I har alla varit i mina tankar, alltsedan jag fick meddelandet om er älskade systers och min kära trofasta väns bortgång. Innerligt deltar jag med er i den stora sorgen och förlusten och må ”Han som förmår göra överallt, vad vi bedja eller tänka skänka tröst i sorgen! Jag visste inte att R var så sjuk o jag stirrade på det svartkantade kuvertet utan att kunna fatta att det var sant. Vi har ju hållit samman sedan ungdomens dagar. Nu är hon den första av oss som har kallats bort o lycklig är hon som sluppit ifrån sjukdom och lidande. Jag är glad att jag fick vara hos henne i somras och då var hon också rätt kry….”

Brev från änkan Alla Helgons dag 1929 vars man dog 1927.
”Det är visserligen inte årsdagen enligt datum av vår kära pappa, M:s bortgång el hemgång, men det var dock den dag vi firade till minne av hemgången heliga. Så var det även den gången M lämnade oss. Så tydligt ser jag framför mig hans strålande anlete där han låg på sin vita bädd, lycklig över att vara befriad från sitt långa svåra lidande, vilket han dock burit som en bjälke i det tysta. För oss är det kanske bäst försöka glömma det som har varit för att rätt kunna leva i nuet, men minnena bliva ibland övermäktiga –"

Gå vidare trots sorg och svårigheter
Så här skriver änkan 2 januari 1931 som lever ensam med sin dotter efter att hennes man dött. På vintern fryser ledningarna om hon lämnar huset en längre tid och hon har ingen annan som kan ansvara för huset. Lämnade det tomt under första julen efter mannens död och när hon kom tillbaka var mycket sönderfruset och trasigt. Avståndet till släktingarna är ca 30 mil:
”Det är nog så att tomheten o ensamheten blir mera kännbar vid julen, men vad som ej går att ändra måste man övervinna. Det går ej för oss att lämna hemmet vintertid hur kärt det än varit att få fira jul hos Er”

I brevet från 6 januari 1929 skriver också änkan om sjukdom, hög feber och sängliggande.
”Av detta förstår ni att vår julglädje varit ganska minimal, men vi får trösta oss med frasen att ”många haft det verre.”

Dödsannonser
Läser dödsannonser. Pär Lagerkvist dikter används ofta. Här är en jag tycker mycket om.

Det är vackrast när det skymmer (ur I stället för tro (1919))

Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden, över markens hus.

Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet människan som lån.

Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra - ensam, utan spår.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar