måndag 19 december 2011

Var för tiger jag inte i församlingen?

Jag har svårt att vara tyst, när jag tycker något är fel. Särskilt när dem jag tycker felar befinner sig i en maktposition. Kan bli ganska stridbar och känner mig i bland som en Don Quijote, är alltså inte särskilt taktisk. Om en ska få igenom sin sak ska en ju helst smöra, stryka makten medhårs, bilda allianser och själv göra sig liten och ofarlig. Särskilt om en är äldre kvinna utan maktposition. Men ett underordnat sätt att agera kan aldrig förändra maktstrukturerna mot ökad jämlikhet. Då döljs motståndet.

Ibland när jag talar istället för att tiga, så får jag ganska mycket negativa reaktioner. En del blir rädda för att stödja ”den besvärlige Britt“. Själv blir jag ledsen och känner mig övergiven. (Börjar skriva detta när klockan är halvtvå på natten till måndag och tårarna rinner. Jag blöder näsblod och kan inte sova. Gråter för att jag igen har hamnat i en sådan här situation.) Denna gång har jag utmanat ”makten” i vänsterpartiet, genom att kritisera partistyrelsen och programkommissionen för deras förslag till svar på några motioner från vänsterpartiet i Uppsala och Uppsala län. Har på facebook skrivit att “Samtliga svar tyder på ganska stor okunskap om frågeställningarna.”

De svar jag fått är

Jag tycker det är mycket dålig stil att skylla sina tillkortakommanden på andras okunnighet och dåliga bildning. Detta blir mitt enda inlägg i en diskussion som egentligen bara borde bemötas med tystnad.”

Som gillas av 1 person

och

Som jag poängterat vid flertalet tillfällen i den här gruppen: Att vilja avslå en eller flera motioner - oavsett om man sitter i PS/PK eller inte - är INTE ett tecken på okunskap, utan på att man är av en annan politisk åsikt. Sluta dumförklara kamrater!”

Som gillas av 16 person

Det jag skrev gillar inte någon.

Att bara nämna ordet okunskap är att gå utanför normen. Jag tycker inte en ska skriva så när en har en maktposition, men som enskild medlem tror jag det behövs att några tillåter sig att försöka peka på problem som finns.

Tänker på sagan om kejsarens nya kläder, där det var ett barn som vågade påtala att kejsaren var naken. Vad mycket enklare livet skulle vara om människor vågade säga ifrån när en inte förstod eller saknade kunskap inom området. Alla dessa masker som ska ge bilden av att en kan och vet allt är förödande för människors hälsa och för utvecklingen. Jag skrev alltså detta för att utmana och för att jag helt enkelt inte kunde låta bli att skrapa på några tunna fasader.

Funderar varför jag som person hamnar i dessa maktstrider. Varför tiger jag inte i församlingen. Då slipper jag allt skit efteråt. Det skulle vara mycket bekvämare. Tror det beror på att jag hemifrån har fått många berättelser om släktingar som inte underordnat sig. Att stå upp för det en verkligen tycker och tror är ett djupt liggande ideal hos mig.

Tänker på när jag sommaren 1968 bodde några veckor hos en släkting på Gotland. Han var kapten i armen och hade då JO-anmält sin överste för släktkorruption. Detta agerande ledde till stor mediapublicitet och till att min släkting skrev en bok ”Översten och jag”. Han blev sedan förflyttad till försvarets stabsskola i Uppsala och därefter var han FN-observatör, först vid Suezkanalen och sedan på Golanhöjderna i Palestina. I boken ”Det förlorade landet.”

Denne släkting har gjort djupt intryck på mig. Han har stått upp för det han tror på, vilket framgår såväl av de böcker han skrivit som av de få möten jag haft med honom.. På onsdag avkunnas dom i den rättegång i Etiopien som gäller hans son, journalisten som tog sig in illegalt i Etiopiens Ogadenområde för att skildra Lundin Petroleums framfart.

Mamma har berättat mycket om morfar. Morfar som startade fackföreningsrörelse, arbetarkör, idrottsföreningar m.m. vid förra seklets början. Morfar som inte ville äga hus och hem utan vara fri. Morfar som kritiserade socialdemokraterna, att socialdemokrater började gynna sig själva istället för att verka för jämlikhet.

Min farfar var också politiskt aktiv, men i högerpartiet. Min pappa har alltid lyssnat och stött oss syskon, när vi varit aktiva politiskt, även om han haft annan ideologisk tillhörighet. Jag har haft en väldigt tolerant pappa, en pappa som uppmuntrat mig till att stå upp för det jag tror på, oavsett han delat min åsikt eller inte. Mamma har alltid tryckt på för jämställdhet. Det ska vara rättvist mellan flickor och pojkar, kvinnor och män. Mamma har ofta vägrat underordna sig. Hon har stått på sig. 1967 matvägrade min syster under julen, för att solidarisera sig med Vietnams folk.

Det är olika vad en som barn tar till sig av berättelser och ideal. Jag har fått med mig att rättvisa är viktigt, att en ska vara rak och ärlig och stå upp för det en tror på.

Kanske är det ett skäl till att jag ibland känner mig som en Don Quijote. Jag har lärt av livet att mitt agerande ofta slår tillbaka mot mig själv och känner mig ständigt lika oförberedd på reaktionerna. Som 57årig kalhuvad tant ska du nog tiga i församlingen. Ändå fortsätter jag i mina hjulspår och är nog ganska nöjd med det, trots alla tårar.

Vill du läsa alla motioner som partistyrelsen och programkommissionen avslagit så kan du hämta kongressmotionerna här och motionssvar m.m. här. Läs A127 Motion om klass som diskrimineringsgrund, B3B och B37 om intersektionalitet, B38 om biologism, C64 om normkritiskt arbete.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar