Reflektioner om medmänskliga medmänniskor

Gårdagens blogg avslutade jag med orden ”Jag tror att fler mår bättre den dag en klar majoritet vänder nyliberalismen ryggen och försöker leva som medmänskliga medmänniskor. Jag tror inte vi har råd med något annat.”

Det är tyvärr inte så lätt som det låter att vara medmänskliga medmänniskor. Utöver att det finns många som saknar tillit till mänsklighetens förmåga, så finns en massa maktordningar och krav på underordning om du inte lever i enlighet med ”maktens” normer. Tycker dessutom att delar av vår kultur blir mer och mer omänsklig och att människor anses ha sig själva att skylla om en är fattig, sjuk eller arbetslös. En kunde ju ha gjort på ett annat sätt, säger de som klättrar uppåt.

Samtidigt som livet blir hårdare och kallare så finns det alltid motkrafter. Jag har t ex skrivit om ickevåldsaktivister som står upp för medmänsklighet i alla sammanhang. Tänker också på alla goa omtänksamma människor som lägger massor av tid på att bry sig utan annan vinning än att få uppleva känslan av att bidra till att en annan mår lite bättre. Tänker på alla som riskerar sina liv på att under svåra omständigheter arbeta för att rädda andras liv i utsatta länder.

I går pratade jag med en arbetskamrat som har ett nytt jobb inom Vård & bildning. Han berättade att det bästa med nya jobbet var att han träffar så många fantastiska människor som utan ersättning bidrar med sin tid, kunskap och erfarenhet.

Jag hoppas och tror på fredlig omvandling till en bättre värld. I revolutioner ställs allt på ända och även hållbara strukturer raseras, som i ryska revolutionen eller kinesiska revolutionen. Sedan återkommer många av maktens män som öv3l3vt revolutionen med ny retorik och i nya konstellationer. Rutorna snurras runt men kulturen över hur en skaffar sig makt finns kvar och många har kunskap om hur en gör för att klättra till toppen.

För att utveckla det samhälle jag drömmer om behövs nya strukturer, nya rutor och omfördelning av makt och resurser. Men lika nödvändigt är det att syna och bryta informella maktmönster och utveckla tillit till varandra som medmänskliga medmänniskor. Och viktigast av allt är tid och att en vet vart en vill. Vi är varken födda till att vara egoister eller solidariska varelser, vi gör och görs ständigt.


Butoselma vävd av Berit Sahlström