Läser det Kommunistiska manifestet, som Kommunisternas förbud i London på en hemlig kongress 1847 uppdrog åt Karl Marx och Friedrich Engels att skriva. Uppdraget var att ta fram ett utförligt teoretiskt och praktiskt partiprogram. Del två av manifestet ”Proletärer och kommunister” avslutas med hur proletariatet i kamp mot bourgeoisien genom revolution gör sig till härskande klass. Som härskande klass upphäver de produktionsförhållandena och därmed klassmotsättningarna och sitt eget herravälde som klass.
”I stället för det gamla borgerliga samhället med dess klasser och klassmotsättningar framträder en sammanslutning vari envars fria utveckling är förutsättningen för allas fria utveckling.“
Syfte med proletariatets klasskamp är alltså att alla individer ska bli fria. Envars fria utveckling är förutsättningen för allas fria utveckling.
Idag drygt 160 år senare har drömmen om det klasslösa samhället aldrig infriats. Däremot har kommunistiska samhällen kommit och gått, ibland med förfärande konsekvenser för befolkningen.
För hundrasextio år sedan var såväl klassamhälle som kraven på underordning för arbetare och fattig landsbygdsbefolkning tydlig. Lagen var olika för olika klasser.
Idag är lagen lika för alla i många länder, åtminstone på papperet. Däremot diskrimineras människor utifrån klasstillhörighet, precis som diskriminering sker utifrån kön, ålder, sexuell läggning, hudfärg o.s.v.
Den strukturella diskrimineringen finns beskriven i många rapporter och avhandlingar. Människor har olika villkor i sin vardag. Detta osynliggörs nästan överallt. Få som tillhör normens mitt erkänner diskrimineringen för sig själv eller för andra. Diskriminering upplevs vara något som sker på andra arbetsplatser, i andra grupper och i andra länder, inte där just jag finns och verkar.
Det är ingen slump att vissa kategorier människor får mer makt än andra och att de sedan tenderar att värna sina egna intressen mer än allmänintressena. Marx teorier om människors koppling till produktionsförhållandena är adekvat även i dagens samhälle. Ägande ger makt.
Jag ser det klasslösa samhället som en ouppnåelig vision. Total jämlikhet är en omöjlighet, men däremot är det nödvändigt med ökad jämlikhet. Marx och Engels skrivning om att ”Envars fria utveckling är förutsättningen för allas fria utveckling” är lika sann idag som 1847.
Jag tycker att en av dagens stora politiska utmaningar är att motverka den strukturella diskrimineringen. Det räcker inte att omfördela resurser, stärka demokratin och öka det gemensamma ägandet. Om det Kommunistiska Manifestets utgångspunkter varit tillräckliga skulle värden inte se ut som den gör idag. Då skulle mänskligheten ha sluppit Stalins, Maos och Pol Pots terror. Marx ville nog konstruera om människor till jämlika varelser, men hade liten kunskap om hur människor konstrueras, stereotypiseras och stigmatiseras i sin vardag. Desto mer kunskap finns idag. Använd den.
För övrigt håller jag på att förbereder min argumentation för de motioner jag skrivit inför vänsterpartiets kongress i Uppsala 5-8 januari. Det kanske märks på mitt bloggande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar