Ledarskap

Tänkte blogga lite om mina förväntningar på ett ledarskap:

Först finns en massa självklarheter, som att en ledare ska lyssna och därefter leda. En ledare ska vara en god kommunikatör, ha perspektiv på sig själv och få människor i sin omgivning att växa. En ledare bör vara bra på att skapa en tillåtande och jämlik kultur där alla känner sig trygga att framföra det en tycker är viktigt. Har tidigare bloggat om partiledarskap bl. a. här.
Att vara en god ledare är svårt i dagens individualistiska samhälle. Jag har sett alldeles för mycket av att chefer/ledare tillåter olika personer att bygga upp sina revir, oavsett om det handlar om politik eller olika offentliga verksamheter. En del personer kan ta stor plats och påverka innehållet mycket utan att vara särskilt grundade i sina resonemang. En god ledare behöver vara bra på att hålla tillbaka några för att ge andra mer utrymme.

Ett exempel på detta är att vänsterpartiets två perspektiv, patriarkatet och klassamhället, lätt leder till att några anser sig ha rätt att definiera socialismen och klassamhället och andra definierar feminismen och patriarkatet. Konsekvensen blir ytterst förenklat två olika grupperingar som sällan möts om inte partiledningen tar ett samlat grepp om frågorna. I dagens vänsterparti uppfattar jag det som att några definierar vår feminism, andra vår socialism, åter andra vår skolpolitik och andra vår miljöpolitik och det görs inga större avvägningar mellan de olika politikområdena. Vänsterpartiet blir ganska splittrat och beroende av enskilda individers kompetens och intressen. Dessutom blir det delvis osynliga maktstrukturer som sätter dagordningen och styr innehållet.

Jag tror att den allra svåraste uppgiften som ledare är att få ihop en ledning som har högt till tak, där allas röst är lika mycket värd och där en har en kultur som gör att en lyssnar på sakargumenten och utvecklar verksamheten oavsett vem som kommer med förslagen. Och jag tror att ett normkritiskt arbete är till god hjälp för att få en jämlikare kultur.

Hur en sedan ska få ekonomiska-, sociala-, feministiska- och miljömässiga perspektiv att genomsyra helheten är en nästan omöjlig nöt att knäcka. En får nog stå ut med att det ibland spretar lite åt ena hållet och böljar lite åt andra hållet. Jämn marschtakt tror jag inte på.

För övrigt har jag varit på gym idag. Det gick men jag blev väldigt trött efteråt. Gläds åt att jag orkade i fyrtio minuter och att jag inte har särskilt ont i ryggen. Hoppas att cellgifterna fortsätter fungera. Vågar nästan tro det.