Klassamhället

Så här presenterades lördagens Konflikt på webben  :

”Om rot, rut och det mänskliga priset för en bekvämare tillvaro. Konflikt tar en tur genom det nya Sverige, där lösta livspussel, arbetskraftsmigration och politiska prioriteringar håller på att skapa helt nya verkligheter. Hör röster från Irak, Afrika och Polen – på uppdrag i solsidans Stockholm.”

40 000 människor från länder utanför EU har beviljats tillfälliga uppehållstilllstånd för arbete i Sverige sedan 2008. Nära hälften av de beviljade tillstånden var för arbete utan krav på särskild yrkesutbildning. Många har tvingats lämna minderåriga barn kvar hos släktingar. De har kommit hit i desperat jakt på en dräglig tillvaro för sig och sin familj som ofta är kvar i hemlandet. De skurar våra hem, byter tegel på våra tak och utför arbetsuppgifter som ingen etnisk svensk vill göra.

Barn i rikemansområden lär sig att människor utanför Europa ska plocka upp deras skräp. Gamla koloniala maktstrukturer förstärks och klassamhällets orättvisor ökar. Samtidigt finns solidariteten hos dem som jobbar i underordnade jobb. De bryr sig om andra.

Solidaritet vet däremot knappast Markus Uvell, vd på Näringslivets tankesmedja Timbro, vad det handlar om. Han tycker att det är alldeles utmärkt att det finns lågavlönade enkla arbeten och vill ha fler sådana jobb. Han har inte en tanke på barns olika uppväxtvillkor. Barn till städare i rikemansområdena har ingen städhjälp hemma. I deras hem räcker pengarna knappt till mat och deras föräldrar sliter ut sig på städjobbet och äter värktabletter. Markus Uvell bryr sig inte. För honom är det viktigast att människor har jobb, så att de inte kostar skattepengar. Han anser att det är för höga ingångslöner för redan fattiga städare.

Arbetslivsforskaren Helena Lundberg jobbade tidigare i kassan på en stormarknad. Nu har hon skrivit en bok om sina fyra år kassörsjobbet, "Betraktelser från löpande matbandet". Hennes bok presenteras i tidningen Arbetsliv
Hon ger exempel på nonchalanta eller rent destruktiva chefer. Det är arbetsledare som aldrig visar uppskattning, inte vet vad kassörerna heter, inte hälsar, spelar ut anställda mot varandra, tar alla initiativ som kritik och underblåser mobbning. Dessutom har de dåliga rutiner för schemaläggning och bemanning. Arbetsmiljötänkandet tycks obefintligt. Kassörerna rankas lägst och har lite att säga till om.

Helena fick ingen introduktion som ny kassör. Arbetsrotation var på tal, men några veteraner som provjobbade i kassan vägrade. Arbetspassen var långa, ofta elva timmar per dag, med knappt om tid att äta och gå på toa. Arbetet var monotont och hon fick ont i ryggen. En kollega svimmade, men var snart tillbaka vid matbandet. Skyddsombudet såg hon aldrig och den lokala fackliga företrädaren ingav inget förtroende.

Nu doktorerar Helena Lundberg i arbetsvetenskap vid Karlstads universitet. Hon intresserar sig särskilt för frågan om värdighet i lågstatusyrken. Klassamhället blir också starkare bland etniska svenskar.

Denna tidning har också en artikel om hur kamerakontroll i butiker används för att övervaka anställda.
I veckan har jag också läst en artikel om hur företag kan undvika att tillsvidareanställa personal genom att använda bemanningsföretag. Den uthyrda arbetskraften kan företaget på ett helt annat sätt vraka och välja mellan. En som är ”halt, lytt och utsliten” kan knappast räkna med fortsatt jobb.

Så här presenterar sig ett auktoriserat bemanningsföretag. ”Fördelen med flexibel bemanning är tillgång till kunnig personal som bara behöver betalas den tid den utnyttjas för. Arbetsgivaren slipper de kostnader ordinarie anställda medför och får dessutom maximal rörelsefrihet för optimering av resurserna.” Just detta bemanningsföretag har en bild på en lycklig vit medelålders man, en företagare som kan tjäna mer pengar?
Människor ska alltså utnyttjas, samtidigt som arbetsgivaren slipper kostnader och får maximal rörelsefrihet. Inriktningen i dagens moderatstyrda Sverige är att företagen ska öka sina vinster. Människor med låg status på arbetsmarknaden tvingas buga och bocka medan arbetsgivaren sliter ut dem.

Klassamhället bygger murar mellan människor och ökar överklassens förakt för den som är fattig.

Hör normen i svensk politik uttala sig, han som står för allmänintresset och nästan hela tiden uttrycker sig med ordet ”vi” (normen).  I detta inlägg uttalar han sig i Palestinafrågan, han som ”råkar veta lite mer”.

För övrigt har jag lämnat in mitt PM. Roligt att lära mig en massa nytt och befriande att vara klar.