onsdag 23 november 2011

Barnkonventionen och rätten att få vara ett subjekt

1979 beslutade Sveriges riksdag som första land i världen att det är förbjudet att aga barn. Nu har ytterligare 29 länder tagit ett sådant beslut.

1989 antogs barnkonventionen av FN:s generalförsamling.

Sverige har en barnombudsman och även Uppsala kommun och län har en barnombudsman. Ett av folkhälsomålen handlar om delaktighet och inflytande. Enligt FN:s beslut om Agenda 21 ska alla vara delaktiga, med särskilt beaktande av barn och kvinnor. Barn, elever, studenter ska göras delaktiga och ha inflytande över alla förskolors och skolors likabehandlingsplaner.

Jag blir glad bara av att tänka på alla dessa bra beslut. Om vi levde efter dem i alla sammanhang skulle det vara ännu bättre. Det finns så mycket forskning so visar att alla mår bra av att få vara delaktiga och ha inflytande. Likaså att få vara ett subjekt, istället för att bli objektifierad och få sina behov definierade av andra.

”Man vill bli älskad,
i brist därpå beundrad,
i brist därpå fruktad,
i brist därpå avskydd och föraktad.


Man vill ingiva människorna något slags känsla.
Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”

Så skrev Hjalmar Söderberg (1869-1941) En människa som alltid blir objektifierad av andra blir inte sedd som individ.

I går var jag på en heldag om våld i nära relationer. Vi såg bland annat två filmer där mannen misshandlade sin fru och barnen hörde och såg det som hände. Bilderna av barnen som hör, tänker och ibland vågar agera sitter kvar på min näthinna, i mitt minne. Alla barn har rätt och behöver bli lyssnade på. Barn som bevittnar och utsätts för våld har ännu större behov av att bli hörda. Ändå är det alltför vanligt att dessa barn varken ges möjlighet att berätta eller att bearbeta sina upplevelser. I Uppsala finns möjlighet för barnen att få stöd via Trappan, men om en av vårdnadshavarna, t ex den misshandlande pappan kan förhindra att hans barn deltar.

Det gör mig upprörd när barn inte blir lyssnade på och det väcker ännu starkare känslor när män fortsätter förstöra sina barns liv efter att de skiljt sig från barnens mamma.

Jag tror ändå på att alla människor kan förändras och att ingen är varken heltigenom god eller heltigenom ond. Människor som förföljer, trakasserar och misshandlar kan förändra sitt beteende om de får bra stöd. I Uppsala finns också mansmottagningen som kan ge professionell behandling för männen.

Tänker igen på Hjalmar Söderbergs ord ”Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst” Om ingen når fram till ”den ondes” tomrum, så fortsätter våldet, men allt våld går att stoppa.

För övrigt har jag fått mycket av livets goda. I söndags hjälpte en kompis mig med krukväxterna på balkongen, så nu hoppas jag att rosor, kryddor och klematis överlever vintern. I går var en annan kompis här och lagade mat. Idag var ytterligare en kompis här med lagad mat. Hon gav mig dessutom Tibetansk healing. Njuter av all omtanke och hjälp. Jag behöver inte leva i själens tomrum . Det skulle ingen behöva om mänskligheten vågade vara mer mänsklig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar