Okoncentrerad

Har ägnat många timmar åt att hitta en artikel att utgå ifrån nu när jag ska skriva mitt genusvetarPM. Letar, klipper och klistrar och spar, fortsätter leta. Vet inte vad jag vill och framförallt klarar jag inte att bena ut och få perspektiv på all litteratur vi läst och pratat om på olika sätt. Känner mig förvirrad och okoncentrerad.

Har mest känslor som jag inte kan bena ut i huvudet.

Tänker på den 14-åring som blev våldtagen av flera män i Malmö. Hon är enligt rättsväsendet inte ett brottsoffer. Hovrätten friade samtliga män som utnyttjat henne med motiveringen att dessa vuxna män inte insett – och inte haft skälig anledning att anta – att hon var under 15 år. Läs mer i GP här

Att domen friade männen hänger ihop med att vi lever i ett patriarkat. Så här definierar Heidi Hartmanns definition av patriarkat:

"en uppsättning relationer mellan män som har en materiell bas och som trots sin hierarkiska karaktär upprätthåller eller skapar ett ömsesidigt beroende och en solidaritet mellan männen som gör det möjligt för dem att behärska kvinnorna."
Kamilla Peuravaara har skrivit en intressant C-uppsats vid Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet som heter

Funktionshindrad i en funktionsduglig kropp
Flickor med intellektuellt funktionshinder diskuterar kring kvinnlighet, sexualitet, normalitet, etnicitet och utsatthet
Författaren har intervjuat flickorna som går sina sista år i särskolan. Flickorna beskriver situationer där de blivit utsatta på olika sätt. Framförallt är det i vardagsnära situationer. Författaren belyser spänningen mellan att betraktas ha en normal kropp i men samtidigt tillhöra en onormal och underordnad kategori som inte förväntas förstå sitt eget bästa. Flickorna bedriver en ständig kamp för att hålla sig innanför gränserna för det normala och känner ofta hur de misslyckas.

En svårighet för flickorna är att inte ses som en hel människa, vilket innebär paradoxen av att ses som normal samtidigt som att ses som onormal. Det vill säga funktionshindrad i en funktionsduglig kropp. Flickorna utnyttjas och stirras på. I samhället och av männens blickar är de endast kroppar. Som kropp är de åtråvärda men som person stirras de på. Som kropp är de normala men som person bemöts de som annorlunda och konstiga. Författaren beskiver också hur ingen lyssnar på eller frågar flickorna om deras erfarenheter och vad de vill. Alla andra verkar veta vad flickorna behöver lära sig.

Flickorna visar tydligt på att madonna- och horaparadoxen lever kvar. De tampas med att hålla sig inom det traditionella madonnaidealet. De strävar efter att vara en skör och vacker madonna men kallas dagligen och ropas efter som horor. De vill ofta inte använda åtsittande kläder för att slippa mäns attraherade blickar. Ibland väljer de att ha inte åtsittande hip-hop-kläder. Men bara att finnas till och att vara flicka är tillräckligt för att höra att de är en hora. Även när de avvisar männens/pojkarnas sexuella anspelningar, som är direkt förenligt med att inte vara en hora (enligt flickornas definition av en hora) så får de även då höra att de är horor.

Det är en traditionell stereotyp av femininitet som flickorna beskriver. En femininitet som illustrerar det borgerliga idealet med bilden av flickan som oskuldsfull och passiv.

Uppsatsskrivarens slutsatser är att dessa flickor representerar hur det är att vara ung flicka idag. Deras känslor, tankar och funderingar kring temana i studien skiljer sig från flickor som av samhället kategoriserat in som normala.

Tänker på den 14-åriga intellektuellt funktionshindrade flicka i Malmö där männen friades för att de inte kunde förstå att hon bara var 14 år. Tänker också på den 16 åriga flicka med självskadebeteende som fick skriva på en ”slavansökan” där det stod: ”Jag är en slav, en äcklig smutsig hora och vill behandlas som det, jag vill bli utnyttjad, plågad och ordentligt förnedrad tills jag knappt kan hålla tillbaka tårarna och de tysta skrik som kvävs inombords”.

Den 32-årige mannen som misshandlat och våldtagit flickan frikändes av Malmö tingsrätt. Rätten anser inte att mannen utsatt flickan för livsfarlig eller svår kroppsskada, ett krav för att våldet ska ses som grov misshandel. Vålds¬sexet bedöms istället som ”misshandel av normalgraden”. Enligt lag går det att samtycka till misshandel av normalgraden. Därför frikänns 32-åringen. Flickan hade ju skrivit på slavkontraktet. Att hon är ett barn som mår psykiskt mycket dåligt har ingen betydelse. Hon får därför skylla sig själv för han kan inte förväntas tolka hennes skrik. Läs hela artikeln i Sydsvenskan

Enligt dagens patriarkala strukturer har män rätt att behärska kvinnor och förväntas inte kunna bedöma och förstå barns ångestskrik. Kvinnliga kroppar blir till mäns ägodelar.

För att slippa mäns attraherade blickar väljer intellektuellt funktionshindrade flickor att dölja bröst, höfter och ben, men blir ändå dagligen kallade för horor. 16-åriga barn som går in i en mans lägenhet får ta eget ansvar och ges inte rätt till skadestånd, när de utsätts för misshandel. Män som en efter en förgriper sig på en 14-åring så att de kräks har inget ansvar för detta. De har ju betalt för sexakten.

Morrkänslorna är många, men jag hart svårt att bygga pusslet till mitt PM. Tankarna snurrar.

För övrigt har jag fått cellgifter och en ny medicin (XGEVA) för att bygga upp mina skeva onda bröstkotor idag.