Existentialism

I fredags kväll lyssnade jag på filosofiska rummet, där jag hämtat ovanstående bild. Tycker att Bodil Jönsson har mycket klokt att säga. Frågeställningen i bilden ovan; ” Vad är det att vara människa” väcker massa tankar.

Igår skrev jag ner min klagan. Kändes skönt att inte avsluta med något positivt utan låta min klagan finnas kvar, tills den försvann ur mina tankar för att jag just då var färdig med denna negativa känsla.

I fredags hade jag positiva upplevelser på genusseminariet om HBT och prostitution. Samtalen mellan oss tio individer i rummet var ganska trevande och reflekterande. Ingen verkade tro sig om att ha de rätta svaren. Vi vred och vände på argumenten som framfördes och framförde olika och motsatta tankar. Kände mig fylld av den positiva och tillåtande atmosfären, när jag cyklade därifrån.

Idag har jag samtalat om kön, etnicitet, ras, funktionsnedsättning, sexuell läggning, könsidentitet m.m. med cirka 60 medarbetare från socialpsykiatrin i Uppsala kommun. Vi har pratat om könsmaktsordningen och andra maktordningar. Likaså om rätten att själv definiera vem en är och slippa bli objektifierad som bögen, den blonda, den tjocke osv. Deltagarna hade nog sitt ursprung i de flesta världsdelar, det var nästan lika många män som kvinnor, småbarnsföräldrar, enpersonshushåll och en bra åldersblandning. Det var säkert många tankar som tänktes och som inte uttalades, men jag upplevde stämningen som god och tillåtande.

Tycker att samtalen blev reflekterande och många blev berörda av andras berättelser. Fler kommer nog tänka sig för innan en uttalar sig heteronormativt, småbarnsföräldrar bör om möjligt tas särskild hänsyn till och orden neger och zigenare ska inte användas.

En färgad man berättade om hur han nekades komma in på en restaurang i Uppsala. Vakten hänvisade till att han hade jympaskor och jeans. Personen som köade före honom blev insläppt trots att han också hade jympaskor och jeans, så den berättande mannen stod på sig. Vakten ringde polisen, som försökte gripa vår berättare. Eftersom det fanns flera vittnen och vår berättare tog det lugnt så fick polisen och vakterna ge sig. Det blev nog tydligt för alla som bevittnade händelsen att vår berättare var utsatt för diskriminering och lyckades vinna kampen vid just detta tillfälle. Däremot berättade han att han inte orkat stå på sig flera gånger utan istället oftast underordnade sig rådande maktstrukturer där färgade diskrimineras.

En annan deltagare berättade att han bytt till ett mer svenskklingande namn för att få jobb. Tror vi var ganska överens om att det inte är rimligt att den utsatte alltid ska försvara sig och stå upp för sina rättigheter. Omgivningen har ett ansvar oavsett vilken diskrimineringsgrund det handlar om. Solidaritet är viktigt.

Min funderingar runt frågeställningen: Vad är det att vara människa? är att människor är empatiska när vi känner oss trygga, vi är beredda att försöka ändra vårt förhållningssätt när vi förstår att vi kränker andra, vi är sociala, nyfikna och beroende av varandra. Dessutom har vi en himla massa känslor som behöver släppas ut och behöver tid till att reflektera tillsammans. Just nu känns livet ganska gott.