Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet ger ut olika publikationer om genus, som också kan läsas på nätet. Sista numret Genus har som Tema skolan. En av alla intressanta artiklar hette "Antiplugg" minskar pojkars chanser till jobb”
Frågeställningen är: ”Pojkar har presterat sämre än flickor så länge man gjort mätningar. Ändå är det pojkarna som hittills har varit vinnare på arbetsmarknaden. Så varför pratar vi om pojkars underprestation som ett problem just nu?”
I den allt hårdare konkurrensen på arbetsmarknaden aktualiseras gamla genusordningar, menar Inga Wernersson.” När det finns gott om arbeten så spelar pojkars underprestation inte så stor roll, förklarar hon. De har oftast fått jobb ändå. Nu riskerar de att bli förbisprungna av flickor med högre meriter.”
Författarna av temanumret framför också att det absolut största glappet inte är mellan pojkar och flickor utan mellan olika socioekonomiska bakgrunder. Likaså bör en titta på olika kategorier var för sig.
Jag tänker:
Vem har makten och vem har ansvaret att minska en del pojkars underprestation. Ibland kan en få en bild av att skulden för underprestationen ska läggas på de kvinnliga lärarna. Men det finns inte någon forskning som stöder att manliga lärare skulle vara bättre för pojkar. Snarare finns risken att manliga macholärare stärker negativa manlighetsideal.
Eftersom ansvarskännande ofta är kvinnligt könskodat bland barn och ungdomar, så blir det ibland flickornas ansvar att se till att pojkarna presterar bättre. Det finns forskning som visar att det för pojkar är en fördel med blandade klasser, men inte för flickor.
Skolan är en del av samhället och påverkas därför av samhällets normer. Sättet det pratas om prestation och underprestation speglar en mycket instrumentell syn på utbildning, enligt Anne-Sofie Kalat. Det är samhället utanför skolan som aktualiserat pojkarnas eller rättare sagt, ett maskulint kodat beteendes konflikt med skolans värld. Det blir tydligt att frågan om underprestation ytterst handlar om hur vi ser på utbildning och vad den ska vara till för, enligt Anne-Sofie Kalat..
Samtidigt tänker jag att skolan kan synliggöra samhällets normer om maskulinitet och påverka elevernas möjlighet att inte bara följa samhällsnormen. En del pojkar kommer att fortsätta att underprestera i skolan om skolan tillåter detta beteende. Om skolan ställer större krav på ”ordentliga” flickor som lärt sig av samhället att de som underordnade i genusordningen inte förväntas prestera väl utan ansträngning, så stärks könsstereotyperna. Flickorna får dubbla krav på sig. De förväntas både anstränga sig för att prestera och ta hand om pojkar som underpresterar. Om skolan lyfter bort ansvaret från en del pojkar och underlåter att ställa krav, så stärks istället deras negativa beteende.
Jag tycker det är viktigt med ett intersektionellt tänkande. I alla grupper kan en ställa sig frågorna som finns med i boken Agera utan att diskriminera alltså undersöka vem som har svagast position och oftare tvingas till underordning.
Skolans ansvar, liksom samhällets ansvar är att ge mer makt åt den som är mest maktlös. I detta ingår tycker jag att inte tvinga ansvarsfulla flickor till att också ta ansvar för ansvarslösa pojkar. Stöd istället pojkarna till att ta ökat ansvar och vägra låta dem ta en offerroll, i sammanhang då de har makt. Sedan kan vissa pojkar vara offer i andra sammanhang och då ska samhället ge dem stöd så att de kan minska sin maktlöshet.
Vägra medvetet att ställa upp på det strukturella maktspelet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar