tisdag 13 september 2011

Ilskna tankar

Har idag promenerat fram och tillbaka till jobbet. Under två 35- minuters promenader hinner man med många tankar. Här kommer några. Innehållet kan bero på att jag får en massa energi och ilskna tankar av att gå. Mina gamla erfarenheter snurrar runt i huvudet.

Jag avskyr när människor görs till objekt
Jag har många erfarenheter av att bli objektifierad, alltså att andra tror sig veta vem jag är som f.d. kommunalråd, som vänsterpartist, som politiker, som kvinna, som feminist, som f.d lärare, som cancersjuk, som en del av offentlig sektors byråkrati osv.

Jag avskyr homosocialt och heterosocialt beteende
Mäns nätverkande handlar ofta om att bejaka och lyfta upp varandra, utifrån tänkandet att jag hjälper dig, så hjälper du mig (homosocialitet). Detta är ett skäl till att könsmaktsordningen består. Kvinnor bejakar också män, för att män har mer makt och kvinnor vill få stöd i att göra karriär (heterosocialitet). Detta är också ett skäl till att könsmaktsordningen består.

Jag har många erfarenheter av att kvinnor bekräftar män för att själva få stöd. Av naturliga skäl har jag inte lika många erfarenheter av att män bekräftar män, för dessa nätverk bjuds jag inte in i.

Jag avskyr stereotypiseringar av människor
Det är en vanlig uppfattning att vi alla ser på varandra som individer, där alla ges likvärdiga förutsättningar i mötet mellan människor. Tror en detta så är en inte medveten om att människor positioneras utifrån olika maktordningar. En vit medelålders medelklassman får oftare gehör för sina åsikter och blir mer respekterad i de flesta sammanhang. Fortsätter vi stereotypisera människor utifrån kategorier, såsom att vita medelålders medelklassmän oftare får gehör för sina åsikter och blir mer respekterad i de flesta sammanhang, så är det samtidigt svårt att förändra maktstrukturerna.

Paradoxen är alltså att för att vi ska börja möta människor som individer, så måste vi först bli medvetna om och granska oss själva i hur vi gör idag. Utan medvetenhet och kunskap om nulägets maktstrukturer går det inte att förändra. Om vi samtidigt fortsätter stereotypisera hur andra så, så kan vi inte heller åstadkomma någon förändring.

Jag avskyr alltså stereotypiseringen av människor, men är samtidigt en del av att den består.

Jag avskyr när människor bugar uppåt och sparkar neråt
Många människor gör karriär genom att ständigt bekräfta andra på högre positioner säger. Ett sätt att göra karriär är också att vara vänlig och inte säga så mycket själv men nicka instämmande när andra talar. Alla som blir bekräftade tycker att den som bekräftar är väldigt klok och tillstyrker ofta att denna individ får en maktposition.

Jag har sett många människor göra karriär genom denna typ av beteende. Jag har också erfarenheter av att under kommunalrådstiden få mycket smicker från tjänstemän. Har sedan också hört berättelser om hur dessa tjänstemän i andra sammanhang kränkt människor på underordnade positioner.

Jag tycker illa om begreppet social kompetens
Begreppet kan naturligtvis ha olika innebörd för olika grupper och individer. Jag tror att en s.k. socialt kompetent person är en person som snabbt knäcker koderna för hur en ska vara i olika sammanhang och därmed ser till att en själv befinner sig i normens mitt. Skala bort negativa känslor, erfarenheter och kritik, anpassa dig till normen och du uppfattas som socialt kompetent, särskilt om du är vit och svensktalande.

Jag avskyr vi och dom
Jag vill inte vara med i sammanhang när:

Vi kvinnor pratar om hur dom männen är

Vi svenskar pratar om hur dom invandrarna är

Vi stadsbor pratar om hur dom landsbygdsborna är

Vi vänsterpartister pratar om hur dom borgarna eller socialdemokraterna eller miljöpartisterna är

Vi tjänstemän pratar om hur dom som arbetar ute i verksamheterna är osv.

Jag vill överhuvudtaget inte vara med när vi som träffas bekräftar oss själva som goda genom att framställa andra som onda.

Samtidigt har jag säkert vid olika tillfällen betett mig på ett sätt som stämmer med det jag ovan har listat att jag avskyr. Jag avskyr inte mig själv utan tycker på det stora hela att jag är ganska bra och kompetent. Det jag skrivit ovan handlar om att jag ska våga se och förändra mig själv och också bidra till att andra vågar se och förändra. Tror att största hindret i förändringsarbetet handlar om rädslor, om rädslor och makt.

För övrigt lever jag ganska mycket i nuet och är inte lika orolig för framtiden som jag var i fredags och lördags. Är också på väg in i den stora tröttheten efter gårdagens Taxoterebehandling. Vet inte ännu hur jag kommer att må av att också äta Xeloda.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar