Demokratiunderskott

Klas Lundströms inledare i Fria tidningen pekar på allvarliga demokratiunderskott när han skriver

”Regeringsmedlemmar som tillåts debattera sin politik och sina egna åsikter utan mothugg från politiska motståndare är ett växande problem. Och växande trend. Det är en strategi från ministeriernas pressapparater. ”herr Reinfeldt kommer inte om Juholt kommer”, ”Herr Bildt kommer absolut inte om Jan Eliasson sitter med.”

Tänker på Bildt-regeringens uttalande om den enda vägens politik, när jag ser och hör borgerliga politikers krav på att få framföra sina monologer. Läs mer i Fria tidningen.

Har idag deltagit i en konferens om ekonomisk demokrati och ekologisk ekonomi som vänsterpartiet och Ung Vänster anordnat. Många inledare hade intressanta idéer. En framförde att Vänsterpartiet, som en liten organisation inte ska framföra sina svar utan istället leda en förändringsprocess.

En annan hade lång erfarenhet av kooperativt arbete. Han ville bygga socialismen underifrån. Hade erfarenhet av att demokratin i ett skolkooperativ förstördes. Först hade medlemmarna i kooperativet under lång tid format stadgar och strukturer. Sedan valdes nya medlemmar in, som valde underordning som strategi. Istället för att dela makt och ansvar så agerade de så att en hierarki skapades, där de nyinvalda från en underordnad position kritiserade ”dom” i ledningen.

Han menade också att en inte ska ta snabba beslut genom att ställa saker mot varandra, besluten blir inte legitimerade. Istället ska alla förslag processas tills det är möjligt att inte bara ha en majoritet bakom beslutet utan också en legitimitet för beslutet.

Skönt att lyssna på och samtala med andra som också är oroliga för de demokratiska underskotten i samhället. Demokrati är så mycket mer än att välja representanter och fatta majoritetsbeslut.

Moderaternas megafonpolitik berördes ovan. Jag saknar också mer fördjupade demokratisamtal i vänsterpartiet utöver de som fördes under dagens seminarium.

Det finns en alldeles för stor tilltro till att det räcker med att få fler väljare, ingå i majoriteten i regering och styrelser i kommuner och landsting och sedan ta bra beslut i riksdag och fullmäktigeförsamlingar. Tycker också det är vanligt att vänsterpartiets representanter på valda positioner ser medlemmarna som en flock människor som en ska föra ut färdiga budskap till för att sedan få applåder för att en har gjort något bra. Alldeles för många ser kritiska frågor som något hotfullt och tycker det räcker med att medlemsmöte, eller kongress eller partistyrelse har tagit ett majoritetsbeslut.

Gillade uppmaningar från inledare om att vi måste organisera oss, utbilda oss och vägra underordna oss andras färdiga modeller.

Nu har jag också läst Lena Sommerstads blogg om att vi behöver ta strid för en jämlik och kunskapsbaserad demokrati. Utöver att lyfta demokratifrågorna så skriver hon också om nationalekonomernas inflytande över politiken.

”En viktig faktor är tveklöst framväxten av en expansiv, teoribaserad nationalekonomisk forskning med anspråk på att kunna förstå och förklara alla samhällsfenomen. Sedan 1990-talets början har en förenklad ekonomisk konkurrensmodell utgjort grunden för storskaliga och illa genomtänkta reformer inom en rad sektorer i Sverige, från skola och sjukvård till järnvägar och energiförsörjning.”


Detta berördes också under dagens seminarium. Gläder mig när samma frågeställningar kommer från många olika håll.

För övrigt var jag väldigt trött efter att ha deltagit i seminariet i 7 timmar, inklusive lunch och fikaraster.