söndag 21 augusti 2011

Städar gör jag om det finns tid över

Min prioriteringsordning är:
1. Min hälsa
2. Min dotter med familj
3. Jobbet
4. Bloggande och politik
5. Facebook och politik
6. Släkt och vänner
7. Ta hand om lägenhet och bil

Jag jobbar bara halvtid och är hemma ganska mycket . Ändå hinner jag sällan städa för att allt annat går före. Tänker nästan varje idag att nu ska jag…. Och så går något annat före. Jag som har så gott om tid och ändå så hinner jag inte.

I går hade jag planerat att gå i skogen och plocka svamp med en kompis, en kvinna 50+. Hon ringde på morgon och sa att hon behövde vara hemma. Inte för att hon hade långa listor med saker att göra, utan enbart för att hon behövde vara hemma. Strax därefter ringde en annan kompis, en kvinna 50+. Hon berättade att hon oftare behövde vara ensam hemma och hade minskat ner på sina sociala kontakter. Hon ville berätta att om hon inte tog kontakt så berodde det inte på mig utan på att hon helt enkelt mådde bra av att koncentrera sig mer på sitt eget liv och görande. Tror att det är fler som gör som oss, ger sig själv mer tid till reflektion och minskar ner på görandet och sociala kontakter med andra.

När människor frågar vad jag gjort i sommar, så svarar jag levt balkongliv. Jag har inte haft behov av en massa resande och upptäckande här och där. Tror att jag mått bäst av att tillbringa mycket tid på min balkong och hemma i Uppsala. Jag får så mycket inputs från radio, mitt läsande, internet, barnbarn och andra sociala kontakter, så det har känts fullt tillräckligt att bara göra kortare utflykter. Trots detta hemmavarande har det känts som om tiden inte räcker till allt jag vill. Blir då och då påmind genom min ikon och min Buddhafigur.

För övrigt har jag varit barnvakt åt mina två äldsta barnbarn i natt och sovit över hos min favoritfamilj. Därefter distriktsstyrelsemöte i vänsterpartiet och därefter yoga hemma. I kväll kommer mina två bröstcancervänner hit, så visst det blir det också en del görande. Få se om jag hinner städa innan…

2 kommentarer:

  1. Hej. Snubblade in på din blogg idag. Ville bara säga att du ger mig hopp! Jag är 42år och har små barn,har bröstca med skelettmetastaser vilka uptäcktes iår! Har inte hunnit läsa mkt i din blogg men...att med medicinernas hjälp få leva i många år är nu vårt hopp och att höra andra som klarat sig länge känns bra! Tack och ha en glad dag! Lenis

    SvaraRadera
  2. Hej Lenis
    Va bra om min berättelse är ett stöd för dig. Tack för att du berättar att du läser min blogg. Ha det
    kram
    Britt

    SvaraRadera