Kan en också representera andra

Det pågår en diskussion om Vänsterpartiet ska ha delat/dubbelt partiledarskap och vilket kön personerna ska ha. Ska det vara en person anser många att det ska vara en kvinna och ska det vara delat partiledarskap ska det vara minst en kvinna. Jag vill också gärna att det blir en kvinna, men tycker att det också är viktigt att diskutera varför.

Så här tänker jag:

De flesta ledare är män, vilket inte är en slump. Könsmaktsordningen är stark och fortfarande ”kvoteras” män till posterna. Det behövs fortfarande också många olika kvinnliga förebilder, som andra personer med såväl kvinnliga som manliga egenskaper kan identifiera sig med. Viktigast för mig är att vänsterpartiets nästa partiledare har många kvinnliga egenskaper. Jag vill alltså inte ha en patriarkal ledare, oavsett personen är en han, en hon eller en hen.

En spännande möjlighet med dubbla partiledare, är att personernas egenskaper kan komplettera varandra. Då kan fler identifiera sig med vänsterpartiets politik. Tycker att Jonas Sjöstedt på ett tydligt sätt argumenterade för delat ledarskap under P1 morgon i onsdags. Jag har tidigare bloggat om fler skäl till delat ledarskap.

I övrigt tycker jag att bilden av män och kvinnor lätt blir stereotyp när en ska motivera varför en vill ha en man eller kvinna. Det låter nästan som om en kvinna kan representera alla kvinnor genom sina kvinnliga erfarenheter.

När jag föreläser på jobbet brukar jag prata om normens mitt. Personer som finns i normens mitt, alltså personer som inte behöver underordna sig andras normer, eftersom de själva har makten att ”sätta” normerna har ansvar att lyssna på andra som finns i normens periferi. Människor i normens mitt har mycket att lära av andra som ständigt tvingas underordna sig den rådande kulturen. Människor i normens utkant behöver ofta strategier för att få fram sina budskap om det inte är så illa så att de har gett upp och tystnat. Människor i normens mitt kan däremot bara prata på för de utgår från att de är viktiga och att andra lyssnar och respekterar deras åsikter.

Maktordningar är mer eller mindre starka och mer eller mindre synliga, men de finns överallt. Jag vill och försöker se människor som individer. Individer som har olika erfarenheter av maktordningar utifrån vilken kategori en tillhör. Dessa erfarenheter är viktiga att synligöra. Ju fler olikheter som delar den reella makten i en organisation eller ett parti desto mer tror jag maktordningarna krymper. Det är därför bra att i alla sammanhang reflektera runt vilka individer som föreslås till olika positioner. Annars ser ”magkänslan” till att bara människor i normens mitt hamnar i maktpositioner.

Lika lite som en kvinna kan representera alla kvinnor kan en mörkhyad representera alla mörkhyade eller en muslim representera alla muslimer o.s.v. Enda gången jag kan representera en grupp är om jag är vald att representera just den gruppen, alltså om jag har fått ett mandat av gruppen. Detta har jag bloggat om tidigare, se Om normer och representation.

Det jag vill säga med detta blogginlägg är nog framförallt ”Tänk individ, men reflektera runt, synliggör och reducera maktordningar”

För övrigt har jag gått långt idag. Först 35 minuters promenad till jobbet – sedan 45 minuters promenad till stan – sedan 20 minuters promenad hem. Ska byta till bättre skor, så kanske promenerandet kan bli roligare. Idag hade jag hörlurar till mobilen, vilket var en kvalitetshöjning.