lördag 25 juni 2011

Mod och nya stigar efterlyses

Jag har vid flera tillfällen benämnt vänstern nostalgivänstern, eftersom jag tycker att hen bara kommer med gamla outvecklade lösningar på kapitalismens kris. Det går inte att möta IMF:s och kapitalets härjningar med gårdagens förenklade strategier. Människor i många olika länder världen över riskerar sina liv för att störta odemokratiska diktaturer, men vänsterns förslag bygger ofta också på gamla former av att bygga ett land uppifrån och ned med vänsterns rätta lösningar.

I Fria tidningen läser jag en intervju med den egyptiske läkaren och vänsteraktivisten Alaa Shukrallah. Han säger bl a

”Kontrarevolutionära krafter använder bristen på säkerhet som ett vapen för att terrorisera befolkningen, så att de ska kräva polisens och säkerhetsstyrkornas återkomst.”

”Samtidigt förhandlar IMF och Världsbanken om nya ”stödpaket” till Egypten: mångmiljardlån i utbyte mot fortsatta ekonomiska ”reformer” för att ”stärka den privata sektorn.”

I ett längre perspektiv är de globala finansinstitutionernas politik det allvarligaste hotet mot egyptiernas förhoppningar om verklig demokrati, enligt Alaa. De skulder som Mubaraks regim har åsamkat Egypten används nu för att tvinga landet att fortsätta med samma misslyckade nyliberala politik som banade vägen för revolutionen.

I en ETC-ledare skriver Maria-Pia Boëthius som förhoppningsvis snart är på väg till Gaza att:

”Vågor av hoppfullhet, goda krafter och god vilja genomströmmar världen samtidigt som destruktiva, maktsjuka och maktgalna motvågor sköljer över oss. Någonting håller på att hända i världen. Varje dag känner man stråk av lycka över de modiga, samtidigt som onda aningar gaddar ihop sig vid horisonten, för att sedan lösas upp i hopp, varefter nya svarta moln tornar upp sig.”

… ”väldiga tåg vandrar genom gatorna i stora delar av Europa. Alla som levt ett tag, som jag, vet att om det inte ger resultat kommer motsättningar mellan folken och ”staten och kapitalet” att trappas upp. Om dessa massiva demonstrationer av hyggligt folk och icke-våld med helt rättmättiga krav på jobb, på att politiken ska ta itu med bankerna och marknaden och vara transparanta leder till noll och intet så kommer det att vara Europas politiker som bär skulden till vad som sedan inträffar, även om vissa medier kommer att gasta om huliganer och gatans parlament.”

Hon skriver också att … ”när bankerna i västvärlden höll på att krascha, och allt var deras eget fel, öste politikerna ut miljard efter miljard över dem – och detta av folkets skattepengar. Men när vanliga människor är på väg att råka i tröstlös arbetslöshet och fattigdom på grund av den av marknaden skapade kraschen, hotar samma finanssystem att driva länderna i konkurs och politikerna ”kan ingenting göra” säger de.”

Ställ ansvariga till svars, oavsett det gäller Mubarak i Egypten, Greklands förra regering eller alla maktens megafoner som ständigt påstår att det bara finns en möjlig politik som handlar om att privatisera, göda kapitalet och låta folket betala.

Politik är att välja. Alla som gömmer sig bakom att det bara finns en väg, som t ex Carl Bildt med alla sina viktiga möten, se ”Det torra intellektets eviga solsken” måste avslöjas.

Visst ska folkvalda ta ansvar för ekonomin. Ekonomi betyder att hushålla. Men detta kan göras på olika sätt och med olika tidsperspektiv. Vänsterpartiet tog efter att Bildtregeringen fallit 1994 ansvar för Sveriges ekonomi, medan moderaterna inte brydde sig om sitt ansvar då, precis som Greklands förra högerregering nu underlåter att ta ansvar för sitt agerande. Då begicks misstag och politiken backade delvis för kapitalets krav på privatiseringar och vinster. Då som nu förvärrar nyliberala lösningar situationen.

Bygg istället med demokrati och öppenhet, med solidaritet och gemensamma lösningar, med tålamod och envishet. Bygg framtidshopp med ödmjukhet och mod att pröva nya stigar, istället för med gårdagens och förförra seklets ”enda vägens politik” oavsett det gäller högerpolitik eller klasskampspolitik. Våga streta på framåt.

Jag tycker att mycket av det jag försöker skriva uttrycks Mikael Wiehes Sång till modet, men att det inte bara handlar om Sverige utan om hela jordklotet

Här är en sång till modet
Den är till alla dom
som vågar tro på morgondan
fast natten är så lång
Här är en sång till modet
en liten, enkel låt
Det kanske verkar meningslöst
Men jag sjunger den ändå

Här är en sång till modet
till glädje, hopp och skratt
Till dom som tror på kärleken
fast hatet är så starkt
Till alla som slår sej samman
Till alla som ställer krav
Till dom som vet hur svårt det är
och ändå säger "ja"

Här är en sång till modet
hos dom som vågar se
Som inte låter tysta sej
men säger som det är
Till alla som bygger broar
Till alla som släpper in
Till dom som tror att människan
kan göra det, hon vill

Här är en sång till alla
som vägrar att ge opp
Till dom som kämpar vidare
fast livet är så hårt
Till alla som vågar längta
till nåt, dom aldrig sett
Som inte låter kuva sej
men håller på sin rätt

Här är en sång till modet
Den är från mej till dej
En liten enkel visa
med det, jag helst vill säg'
Så vårda den väl och lär den
och nynna den ibland
För då växer den och sprider sej
i hela Sveriges land


För övrigt är jag lite piggare idag jämfört med igår.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar