lördag 21 maj 2011

Tro och tvivel

”Att tvivla”, skriver Dante Alighieri i sin berömda Den Gudomliga komedie, är mig lika kärt som att veta.” Men i de tvärsäkra dårarnas paradis råder en fullstädig trosvisshet. ”Att veta är i detta paradis den största dygden. Här är svaren på alla frågor givna, lösningarna till alla problem självklara.
Sådana begrepp som ”att tvivla, kanske, möjligen, sannolikt” är helt bortraderade ur vokabulären. Tron och det egna vetandet är hos dessa tveklösa riddare som en ogenomtränglig sköld där motargument, som hotar den egna trons existens, inte har en chans att klara sig i genom.”

Så börjar en opinionsartikel i veckans Flamman.

Jag är en person som ibland tvivlar, ibland tycker mig veta och ibland tror. Tvivlar på meningsfullheten i att blogga.

Tänker:
Finns det något allmänintresse i det jag skriver?
Kan jag påverka samhället?
Är det meningsfullt att lägga så mycket tid på bloggande?
Är jag sann mot mig själv i det jag skriver?

Jag har svårt för människor som uttrycker sig tvärsäkert fast de inte vet. Kommer ibland på mig själv med att göra likadant. Orden ramlar ur min mun utan att jag hinner tänka till ordentligt.

För någon vecka sedan sa en kvinna till mig att läkemedlet Avesina är ett antikroppsläkemedel. Jag bemötte henne tvärsäkert med att detta inte stämde. Har sedan kollat upp och förstått att hon hade rätt. Funderat om jag ska kontakta henne och framföra en ursäkt, men hittills inte agerat. Frågan känns lite för liten.
Däremot säger jag till mig själv att jag ska tänka först och tala sedan, men jag kommer säkert att misslyckas ibland.

När jag bloggar försöker jag skriva nyanserat. Lägger in ord som troligen, kanske, upplever etc. Tänker samtidigt att det kan bli för mesigt, så att mitt budskap uppfattas som veligt och otydligt. När jag läser och lyssnar på krönikor så tänker jag att en del framför tröttsamma självklarheter. Andra kan jag gissa direkt vad de vill säga så jag kan hoppa över hälften. Några är otroliga på att förmedla ett budskap som väcker nya tankar och utmanar. En del är väldigt skickliga på att rensa språket från onödigheter så att slutsatserna blir knivskarpa.

Ett skäl för mig att blogga är att utveckla mitt språk så tydligt och enkelt som möjligt. Jag vill därmed bli klarare i mina egna tankar och samtidigt påverka andra på ett bättre sätt. Tycker att jag lyckas mer eller mindre bra olika dagar, men det är så svårt att titta på det jag skriver med utifrån ögon. Kan varken döma eller bedöma mig själv. Jag är alltför mycket mitt i mig själv och ber om hjälp.

3 kommentarer:

  1. Hej
    Jag har följt din blogg en tid och tycker att du har ett mycket nyanserat och rikt språk. I mina ögon är du klar och tydlig med det du vill säga och bloggen har absolut ett allmänintresse.
    Själv uttrycker jag mig mest med bilder och känner inte riktigt att orden faller rätt när jag vill framföra något. Alla är vi olika.
    Jag önskar dig allt gott!
    Mvh / maria

    SvaraRadera
  2. Tack Maria för återkopplingen. Håller med om att vi alla är olika, men med återkoppling kan vi stärka våra bra sidor och utveckla det vi är sämre på.

    SvaraRadera
  3. Du skriver rakt och enkelt och det är lätt att förstå dina tankegångar. Själv tycker jag att min blogg är en slags dagbok som jag bestämmer över själv och jag försöker att inte ställa så höga krav på vad jag skriver. Jag låter tankarna komma och gå, liksom.

    SvaraRadera