Precis som igår morse kände jag mig ganska pigg och utsövd när jag vaknade. Gick hemifrån halv nio för en tvåkilometers promenad till ett möte. Precis som under gårdagens promenad kom tårarna när jag kommit ut och börjat gå. Känns i hela kroppen hur mycket sämre den fungerar. Svårt att acceptera att jag orkar så lite. Känner mig som en svajig skör stör som lätt kan petas omkull.Samtidigt har en annan del av mig full fart framåt, så jag tror inte skörheten syns på utsidan.
Under promenaden tänkte jag på alla goda råd jag får av alla som vill väl. Jag får ofta höra att jag ska ta det lugnt och göra mindre. Ibland kan jag också uppfatta det motsatta, att jag nog klagar för mycket och borde göra lite till. Oavsett vad som uttrycks så glömmer många att fråga mig, utan tror sig istället veta vad som jag mår bäst av. Tänker att jag själv också ofta är för snabb med att ge goda råd. Tror att vi är många som skulle må mycket bättre om fler vågade fråga och gav sig tid att lyssna.
Idag har jag varit min mest aktiva dag på länge. Gick till Sturegatan och därefter till Ackis och därefter hem. Jobbade hemifrån några timmar och gick sedan till min dotter med familj, där jag haft en trevlig kväll.
För att slippa smärta har jag tagit några smärtstillande men nu har jag klarat mig utan medicin i flera timmar. Är glad och inte alltför trött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar