söndag 5 december 2010

Min säng och politik


Jag gillar söndagsmorgnar, om jag har gott om tid att läsa tidningen och göra Sudoko. Äter frukost och blir kvar nästan till lunch. Söndagssudokot kräver lite mer tankemöda och den utmaningen passar mig. Skönt att gå in för något som inte är direkt till nytta. Om klockan inte blivit för mycket dricker jag också kaffe i sängen och bloggar. I skrivande stund drar jag ett djupt andetag och känner i både kropp och själ att detta mår jag bra av. Tänker också att det är tur att jag gillar min säng om jag tvingas tillbringa mer tid i sängen framöver.

Njöt av att läsa intervjun med Staffan Westerberg i dagens lokaltidning. Han berättar bl.a. om sin nyskrivna självbiografi: ”I boken betraktar Staffan Westerberg världen med en elvaårings ögon. Elvaåringen är fortfarande barn, naket registrerande omvärlden utan att riktigt förstå vad de ser” …. ”Jag vill vara ren, skriver han i boken”… ”Det handlar om det stora vemodet av att åren gör en oren. Man solkar till sig och är inte längre den där oskyldigt rena varelsen man en gång var.”
Tänker på mina barnbarn som jag var barnvakt åt igår. Känner glädjen över att de finns och att jag har förmånen att få möta deras ocensurerade iakttagelser och reflektioner på livet. Att jag får vara här och nu i smärta och glädje, utan att solkas av en massa inskränkta föreställningar över hur livet egentligen är, en massa skyddsmurar för det sårbara.

Som kommunalråd har jag varit kritisk till Uppsala kommuns organisation och dess fokus på medborgarperspektivet. Jag har frågat vad som menas med medborgarperspektivet - vilka medborgare? De medborgare som är vana att påverka och bli hörda eller? De som tar sig rätten att definiera hur det är – förblindade av sin egen maktposition i ”normens mitt”.

Det är tungt att höra socialdemokraternas analyser av valresultatet. Analyserna har fokus på just röststarka medborgare och inriktningen verkar vara att få fler att rösta på partiet genom att lyssna på ”normens mitt”. Politiska grundideologier verkar kastas överbord till förmån för medborgarfokus. I ”normens mitt” finns inga krafter som driver förändringspolitik, i ”normens mitt” finns en räddhågsenhet att förlora sin maktposition i hierarkin. En politik ”i normens mitt” innebär att nödvändiga radikala förändringar för att bygga ett hållbart samhälle inte blir av. ”I normens mitt” leder till att samma borgerliga politik som har bedrivits de senaste decennierna fortsätter.

Tyvärr tror jag att vänsterpartiets politiska kultur har påverkats negativt av samarbetet med socialdemokraterna, att vänsterpartiet idag har mer av medborgarperspektiv och att lyssna på ”i normens mitt” för att inte riskera egna maktpositioner och röster.

Jag vill inte ha snabba för ändringar och kasta saker över ända, jag är ingen revolutionär. Men jag efterlyser mod att stå upp för det man tror på och mod att lyssna, reflektera och eventuellt ändra riktning.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar