Mer om ”i normens mitt” och om tema framtiden

Har läst i lärarförbundets ”Pedagogiska magasinet ”. Temat denna gång är ”framtid, på spaning mot 2030. Många framtidsspanare tecknar ett miljökapitalistiskt superindividualistiskt samhälle, där alla är kontrollberoende. Dystopier för mig som tror på solidaritet och att en annan mer hållbar värld är möjlig.

Det finns också intervjuer med unga som ger mig glädje. Emanuel Rezvani 17 år, vill bidra till samhällets förbättring och framåtskridande. ”Jag vill ägna varje minut och sekund av mitt liv åt att göra det bättre för andra människor.”
Karin Johannisson, idé och lärdomshistoriker, Uppsala universitet, är alltid intressant att läsa. Hon skriver bl.a. ”Det tycks vara en paradox att vi betonar varje barns rätt att utvecklas till en fri individ, samtidigt som vi stänger in det bakom alltmer medikaliserade normer för det rätta.” Hon skriver också att ”Allt fler varnar för att vi är på väg att tränga bort just variation i förhållande till kroppar, utseende och temperament.” Läs mer här.

Flera artiklar handlar om normer. Om normer skrev jag också i morse eller snarare att om man befinner sig i normens mitt, bör man ta hjälp av dem som inte gör det. Försöker tänka på det i mitt jobb, där de flesta är 55+ kvinnor. Det ger så mycket att be människor med andra perspektiv lämna synpunkter på saker jag gör. Önskar att mitt eget parti, vänsterpartiet, gjorde det oftare, istället för att odla gemenskapen med likar. Önskar helt enkelt att alla som har en maktposition, försökte lyssna in olikheternas erfarenheter. Tänker att alla valberedningar borde se till att oppositionen i olika frågor fick mer makt. Syftet skulle inte vara att tillfredställa oppositionens vilja i första hand utan helt enkelt att det blir hållbara och klokare beslut om fler idéer som inte befinner sig i ”normens mitt” blir bemötta och ventilerade på ett sakligt sätt. I Karin Johannisson artikel står också ” Sverige var länge en meritokrati, där kunskaper, meriter och skicklighet styrde karriären” .” Idag handlar det om att ha bra kontakter. ”(detta är i sin tur ett citat från en artikel i Svenska Dagbladet 31/8 2010)

Idag blev det alltså två blogginlägg. I fredags kände jag mig alldeles tom. Jag har nog fått inspiration genom att vila i helgen. Skönt att känna att tomhetskänslorna framförallt är tillfälliga. För övrigt har jag åkt lite skidor i Hågadalen. Kan inte säga att det gick direkt bra, för högerhanden är ganska kraftlös, musklerna i högerbenet känns hela tiden och dessutom kände jag trötthet i ländryggen. Men det gick i varje fall i minst 3 kilometer och vackert var det med alla vita, grå och lite blårosa nyanser. Tänkte på min 30 år äldre granne i Norby, som upptäckte vad bra det var med rullator, när hon prövade sin då döda makes, som fanns kvar i huset. Hon kämpade iväg till affären, gick runt kvarteret eller var ute och vattnade med kannan i rullatorkorgen.

Tänkte också på min pappas kusin som trots en mer och mer handikappad arm, sedan en bilolycka i Skottland på 50-talet gjorde den ena fina grafikbilden efter den andra. Mycket går att göra när man får kontakt med sina egna kraftkällor.

Här åkte jag skidor idag.