Julen är slut

Nu har jag genomlevt min 56:e jul, en lugn och fridfull jul. Julafton var vi 6 vuxna, min mamma, min syster, min systers man och deras två vuxna söner. På juldagsförmiddagen kom min dotter, med sambo och deras två barn. Har ätit god mat, umgåtts, spelat spel och varit maximalt lat. Känner mig fortfarande oändligt trött och varje ansträngning gör mig andfådd och i behov av vila.

Är åter i min egen säng med datorn i knäet. Har druckit te och ätit mat i handmålad mugg och skål som mina barnbarn dekorerat. Är nöjd med min jul. Ett sätt att beskriva dessa tre juldagar är att jag har haft det bra.

Ett annat sätt att beskriva dessa dagar är att jag lever i lyx och överflöd. Får umgås med nära släktingar och har tillgång till allt jag behöver och mer därtill. Snön är vackert vit och det är varmt inne. Allt är välplanerat och frihetsgraderna stora.

Ett tredje sätt att beskriva dessa dagar är att skriva om alla frågor som jag ständigt ställer mig. Lever jag nästa jul? Hur länge till klarar jag mig själv och kan kliva upp ur sängen med egen kraft? Kommer jag att kunna cykla framöver? Orkar jag jobba? Känner av kotor, höger ben och är svag i högerhanden, men har ingen besvärlig smärta. Tar en Ipren då och då. Hur länge till klarar jag mig utan smärta? Hur länge fungerar Taxol och vad finns sedan för behandlingar för mig? Kan det vara möjligt att jag blir bättre och får mer kraft? Kan jag överleva alla dessa metastaser i mitt skelett?


Ytterligare beskrivning av min jul är alla tankar om vad jag vill med det liv jag har kvar att leva. Är det meningsfullt att lägga så mycket tid på att blogga? Kan det jag skriver vara av intresse för andra och vad är det som är intressant i så fall? Är det jag gör på jobbet meningsfullt? Har det någon betydelse, kan jag bidra till ökad jämställdhet och jämlikhet? Eller vad ska jag ägna tiden åt? Ska jag ta upp bokprojektet som jag påbörjade för fyra år sedan? Är det meningsfullt att fortsätta vara aktiv i vänsterpartiet? Eller ska jag framförallt ägna min tid åt att göra det jag tycker är roligt och mår bra av? Mår jag verkligen bra om jag bara bryr mig om mig själv, min dotter och mina barnbarn och vänner?

Många frågor snurrar ständigt och mina svarstankar är framförallt: Gör inget drastiskt utan fortsätt med lite av varje, men ägna mer tid åt det som ger mig lust, energi och glädje. Lev livet lagom, så länge som jag har förmånen att kunna välja.

För övrigt var ullstrumpor årets julklapp från mig. Tänkte hämta en bild på de strumpor jag köpt åt min syster och mamma på internet, men hittar dem inte på nätet. Däremot hittar jag de svarta strumpor jag köpt åt männen, som är bra mycket tråkigare. I den butik jag handlade från fanns det tyvärr bara gråa, svarta och lila strumpor åt män. Därför får det bli ett par helt andra och glada stumpor på bilden.