onsdag 15 september 2010

Trött och rädd i det viktiga valet

Jag har varit aktiv på heltid i många valrörelser. Idag är jag glad över att slippa delta i någon större omfattning i en valrörelse som samtidigt är så viktig. Jag förstår att det finns medborgare som röstskolkar. När jag hör en del retorik och valdebatter så får jag också lust att strunta i alltihop. Varför ska man rösta, när alla låter nästan lika dant. Men jag vill uppmana dig att lyssna noga. Aron Etzler skrev i en ledare i Flamman att ” I realiteten ser den politiska debatten snarare ut som en mobbingscen från årskurs 8.” Läs hela ledaren ”Därför kan vi vinna det här valet

Alliansen bildades när jag var kommunalråd i Uppsala. Stämningen mellan majoriteten (s,v,mp) och oppositionen var dålig redan innan Alliansen bildades, för särskilt moderaterna hade svårt att acceptera att vänsterpartiet fanns med i kommunledningen och att samarbetet höll. Moderaterna har nog aldrig haft så lite makt i Uppsala som mandatperioden 2002 – 2006. När Alliansen bildades blev tonen och stämningen ännu värre. Åtskilliga debattartiklar skrevs om hur fientliga s,v,mp var i olika sammanhang. Majoriteten var fientlig mot näringslivet, majoritetens var fientlig mot landsbygden m.m.

Känslouttrycken haglade över oss och det var sällan retoriken var underbyggd med sakliga argument. Vad svarar man på argumentet ”Ni är fientliga” Nej, det är vi inte därför att ….eller? Det är svårt att föra ett ideologiskt och intellektuellt samtal med någon som framförallt bygger sin retorik på känslobudskap.

Jag har massor av känslor för vad som kommer att hända om Reinfeldt får fortsätta styra Sverige. Jag är orolig och rädd för hur fortsättningen blir. Moderaterna bygger sin retorik runt att de är ett arbetarparti som försvarar välfärden . Samtidigt sker en privatisering av viktig infrastruktur i form av sjukhus, apotek, ledningssystem, mark, skolor, äldreboenden bit för bit. Mer och mer som samhället behöver äga gemensamt säljs ut, samtidigt som egosim och misstänksamheten breder ut sig. Inkomstskillnader och klyftor ökar mellan olika grupper i samhället och segregationen ökar. Retoriken är att utanförskapet ska minska, men det som i praktiken sker är att sjuka och arbetslösa människor tvingas till lågbetalda otrygga arbeten.

Krig startas med känslobudskap. Retoriken byggs runt att vi är bra och dom är dåliga. Skaka av dig alla obehagliga känslobudskap och använd din röst till att rösta på det parti du tror mest på.

Och lyssna gärna på Marie Bergman ”Inte ger man fan i politiken

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar