Igår skrev jag ordet åldersnoja. Har funderat mer på vad jag menar med det. Jag har alltid tyckt att det är vackert med silvergrått hår och rynkor. Ett väderbitet ansikte är tilltalande. När jag ser mina egna dubbelhakor och gäddhänget, tycker jag inte att det är lika snyggt.
För några år sedan visste jag inte ens att gäddhäng handlar om hur överarmarna ser ut på undersidan. Och egentligen är varken dubbelhakor eller gäddhäng något jag tänker på i vardagslag, men jag inser att många gör det och att normen att helst inte ha dubbelhakor och gäddhäng även påverkar mig. Åldersnoja för mitt utseende har jag väldigt lite av och jag hoppas att denna blogg ska vara en liten motkraft mot utseendefixeringen i dagens samhälle.
Min åldersnoja handlar mer om hur kroppen fungerar. Oro över att kroppen ska bli ett hinder som förorsakar smärta istället för en vän som ger frihet att göra vad jag vill är väl en del i åldersnojan. En annan del är oron över att inte klara min egen vardag och en tredje är att bli behandlad som mindre vetande, ett objekt som inte förväntas förstå sitt eget bästa.
Åldersnoja handlar också om rädslor för den egna döden och det har jag skrivit om flera gånger tidigare, bl. a. när jag 6:e juni skrev om Dödsångest.
I ordet åldersnoja inbegriper jag just nu min oro för hur den cancer jag har ska utvecklas. För övrigt är jag bättre i ryggen idag än jag var igår, så det går åt rätt håll. I morgon ska jag få ny behandling med cellgiftet Caelyx. När första veckans risk för fotblåsor är över hoppas jag på att kroppen klarar ett jympapass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar