Om yoga och att kämpa, våga och möta

Känner mig stark. Kom hem från en fyra dagars yogaretreat för några timmar sedan. Jag har bott med min syster och drygt 20 andra kursdeltagare på en ö i Stockholms skärgård. Ägnat dagarna åt hatayoga, meditation, sol, bad och god mat.

Yogaövningarna var intensiva och krävde närvaro och medveten andning. Jag klarade att genomföra det mesta och njöt sedan av shavasana, en avslappningsställning.

Yogaretreaten har gett mersmak. Vill åka igen, för det känns så bra i kroppen. Har fått massor av energi.

Jag hade med en dagbok, som jag inte skrivit så mycket i sedan jag började blogga. Hittade anteckningar både från yogakursen som jag var på i Småland våren 2006 och från Italienyogaretreaten 2007.

Från mina anteckningar 2006 hittade jag följande:

1. I yoga arbetar man med Pratayahara – att möta sig själv

2. ”Lyckans dörrar går inåt, så det är ingen idé att kämpa för att komma dit” Kirkegaard

På en toalett där jag bodde stod det
3. ”Att våga är att förlora fotfästet en stund, att inte våga är att förlora sig själv.” Kirkegaard

Jag tycker att orden möta, kämpa och våga är intressanta. När jag var barn ansågs det positivt att kämpa och det är nog för många ett positivt ord idag också, särskilt inom idrotten och för oss som fått svåra sjukdomar, vi förväntas kämpa emot sjukdomen.

Jag tror att detta kämpande ger upphov till många spänningar i kroppen och vill inte kämpa. Jag vill istället våga möta min situation och den sjukdom jag har. Med ”våga möta” sjukdomen menar jag att reflektera runt risker och möjligheter, tänka in hur framtiden kan bli och min egen död och våga känna och andas igenom de känningar jag har och smärtor jag troligen får i skelettet. (OBS! Jag skrev troligen för jag har fortfarande förhoppningar om att bli frisk) Yogaandning och meditation är bra hjälpmedel för att våga möta.

Tidigt i morgon ska jag iväg till skärgården igen. Denna gång med dotter, barnbarn och barnbarnens pappa. Ska bli skönt med mer sol och bad, men framför allt att få vara tillsammans. Ska också ägna mig åt att bara vara, här och nu i stunden. Och stirra ut över ett glittrande "evighetshav" i ständig rörelse.