Att bli avfärdad

Jag har tidigare skrivit om när jag hade ont i ryggen och ingen trodde jag hade fått spridning av min cancer till skelettet, förrän en läkare på Akademiska sjukhuset skickade mig på MRT-undersökning. Om skelett tro och vetskap.

Nu tänker jag på hur snabbt både kiropraktikern och sjukgymnasten jag träffade avfärdade min rädsla för cancer. Jag tänker också på hur ofta jag har blivit avfärdad i andra frågor. I politiken när jag var kommunalråd blev jag ofta avfärdad inom områden där jag hade en annan åsikt mot övriga partiföreträdare. Tänker t ex på när vänsterpartiet var enda parti emot utförsäljningen av delar av bostadsföretaget och när jag drivit folkhälsofrågor, jämställdhetsfrågor och demokratifrågor. Jag skulle kunna ta fram en hel lista på tillfällen när andra tvärsäkert gjort uttalanden mot mig och ibland också förlöjligat det jag framfört, utan att personerna har varit insatta i de frågeställningar jag framfört. Tänker också på hur jag möter detta avfärdande i många andra sammanhang i livet.

Jag blir ledsen och känner mig sårad av att bli avfärdad av människor som utifrån den egna positionen tar sig rätten att avfärda mig, utan att vara särskilt insatt i frågan. Tänker att ju smalare norm och hårdare samhällsklimat och kultur, desto mer blir människor avfärdade av andra människor i maktpositioner.

När jag känner mig utsatt för andras avfärdande av mina förslag försöker jag ofta övertyga och förändra den ”andres” sätt att se. Samtidigt vet jag att man inte kan förändra andra, utan bara sig själv. Tänker att jag behöver ta ett djupt andetag och försöka hitta möjliga framgångsstrategier. Tänker att jag ska för mig själv erkänna de känslor som kommer i mig, men inte blanda in dem i själva situationen, om jag inte tror att det är en framgångsstrategi. Tänker att jag oftare ska fråga hur andra tänker, varför de har kommit fram till sina slutsatser och vad de vill göra, istället för att försöka övertyga om att jag har rätt. Och önskar att andra oftare ställde dessa frågor till mig.

Tänker också att det är så lätt att på ett papper skriva ner hur jag ska göra och så svårt att genomföra det jag tänkt när situationerna uppstår och känslorna virvlar runt i kroppen. Men ett litet steg för att uppnå resultat och positivare kulturer är alltid möjligt, när man orkar och vill.