lördag 24 juli 2010

Att be om hjälp när man själv blir osäker

I måndags hade jag en sjuksköterska som jobbat inom sjukvården länge, men var ny på ODA. Innan hon skulle sätta nålen i min venkateter, berättade hon att i fredags hade patientens venkateter inte fungerat direkt eftersom det var stopp i den. Den var igensatt av levrat blod, där plastslangen går ut i venen. Detta gick att lösa upp, så hon fick det att fungera, men det tog en liten stund.

Hon stod på andra sidan sängen, mot vad jag är van vid, när hon jobbade. Jag vet inte om jag blev orolig, utifrån det hon berättade, eller om hon var osäker och att hennes osäkerhet påverkade mig, men nervös blev jag. Min och/eller hennes nervositet gjorde i varje fall att hon kom snett med nålen, så den inte trängde in, utan en ny nål behövde sättas. Hon valde att gå och hämta en annan och mer erfaren sjuksköterska, istället för att försöka igen. Uppskattar verkligen att hon bad om hjälp. Det känns så bra att sjuksköterskorna på ODA hjälper varandra, när någon blir osäker. Därför känner jag mig trygg inför nästa gång jag ska få behandling och en ny nål ska sättas.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar