Vardagstankar

Idag har det blivit mycket motion. Först en cykeltur på morgonen till Stenhagen, ca 8 kilometer. Därefter till jobbet 10 km, hem 3 km och så direkt till jympan 2 km. Jag njuter av försommaren, grönskan och att jag orkar när jag cyklar, känner mig frisk och hälsosam. Men också duktig, det där som flickor ska vara och som egentligen framförallt ställer till med problem.

Jag tror sällan jag reflekterar runt så många olika saker som när jag jympar. Tankarna känns extra klara då. Idag tänkte jag på min oro för hur jag ska må, när jag inte kan jympa, cykla och känna mig stark och fysiskt fungerande. Mindes att det gick ju faktiskt bra att hasa fram med onda tår för några månader sedan. Tänkte på att glädjen ofta finns i det lilla, i en koltrast som sjunger, ett barn som mår bra i nuet eller någon som är medmänskligt omtänksam. Som människa är man ganska anpassningsbar, om man blir respekterar och slipper känna sig som ett objekt. Jag tror alltså att jag kan hitta glädjen i vardagen om jag bara får vara individen Britt och ha vänner som vill samtala om det som känns viktigt runt mig då och då.

Tänkte också på vad många bra stunder jag har i livet. På jobbet är jag ute ganska mycket och pratar i olika personalgrupper om jämställdhet, mångfald och normer. Känner mig ofta uppskattad och tycker det går bra. Trivs i denna roll. Ibland har jag saknat lärarjobbets positiva sidor, nämligen lektioner när samtal uppstår, när man känner att alla elever är intresserade och aktiva. Då når jag som lärare fram, berör och får igång tankekedjor hos och mellan eleverna. Det är ännu roligare att vara pedagog inför ungdomar än det är inför vuxna. Ungdomar har inte samma masker som vuxna, det känns direkt om något blir bra eller sämre. Vi vuxna har lärt oss dölja våra negativa reaktioner, så jag är mer osäker om hur det har gått, när jag pratat inför vuxna än när jag har pratat inför ungdomar.

Tänker att om vi var lite mindre väluppfostrade och mer reflekterande, då tror jag många skulle må mycket bättre.