måndag 21 juni 2010

Tillit till behandlingen och lite om evolutionsbiologi

Nu har cancerfaktorn CA-15 sjunkit från 64 till 51. Det är det största klivet nedåt under denna behandlingsperiod. YIPPI! Nu kan jag lita på att det fungerar (åtminstone under en lite längre period. ) Jag blir glad bara av att skriva detta. Pratade också med min sjuksköterska om att känningar i ryggen både kan bero på förbättringar och på försämringar och på att jag har svårt att känna skillnad på vad som är vad.

I övrigt har jag läst mycket idag. Jag har bl.a läst om evolutionsbiologi. Två forskare Måns S. Andersson, zooekolog och Miriam A. Eliasson folkhälsovetare skriver om hur hannar systematiskt framställs större i fågelböcker än i verkligheten. Honor avbildas däremot som om de är lika stora som hannarna när honorna i verkligheten är mycket större. Intressant var också att om aggressiva beteendet och slagsmålen förekom mellan honor avfärdades detta som fågelvärldens motsvarighet till PMS. I naturvetenskaplig oreflekterad forskning utgår man från könsstereotypa föreställningar om hannar och honor. Hannarna anses ha rationella skäl för att upprätta hierarkier, medan honorna anses lida av okontrollerbara
hormonsvallningar om de är aggressiva. Hannar anses alltså också inom djurvärlden vara rationella och honor känslomässiga och orationella.

En slutsats i artikeln som du kan läsa mer om här är att genetiskt släktskap inte alls garanterar beteendemässigt släktskap. Miljön, i samspel med kön, snarare än kön i sig, avgör beteendet hos många djur, precis som det har avgörande betydelse för kvinnor och mäns beteenden.

När jag läser detta tänker jag på hur män oreflekterat har utgjort normen inom sjukvården. Kvinnor har ofta skuldbelagts för sina sjukdomar och problem och ibland inte tagits på allvar. När jag fick behandling idag pratade jag med en cancerpatient som inte tagits på allvar när en kirurg vid en operation haft hål på hennes lunga. Ansvarig cancerläkare (som var ny och oerfaren) skickade hem henne med orden att hon skulle vila lite så skulle det gå över när hon beskrev sina svårigheter att andas och sin smärta. (När hon kom tillbaka nästa dag med ännu värre symtom blev hon tagen på allvar och fick en ursäkt).

Jag är själv naturvetare och biolog i min grundutbildning och tycker det är så spännande med genusforskning inom sjukvården och biologin. Denna forskning kan åstadkomma stora förändringar, som också leder till bättre sjukvård för oss bröstcancerpatienter hoppas jag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar