måndag 3 maj 2010

Vad ska jag använda resten av mitt liv till?

För mig som har en kronisk cancersjukdom är det så tydligt att livstiden är begränsad. Just nu stångas jag mycket med tankar om vad jag ska använda den tid jag har till. Det finns så många politiska frågor som jag tycker är viktiga. Antirasism, feminism, miljöfrågor, demokrati, jämlikhet, välfärd, utbildningspolitik m.m. Jag har också jobbat med många frågor i politiska sammanhang och vet vad jag tycker och varför. Jag kan den politiska retoriken och vet hur jag ska bemöta olika argument, samtidigt som jag är nyfiken på nya idéer och frågeställningar.

Jag tillhör vänstern och har andra politiska perspektiv än många borgerliga medmänniskor. Att vara vänster är att känna sig som en avvikare i många sammanhang. Att jag är en medelålders tant som har svårt med att hålla tyst om vad jag tycker och tänker gör inte saken lättare. Allt detta sammanlagt gör mig nog till en jobbig person i många andras ögon. Och det slår då tillbaka mot mig som person och mot min hälsa.

Ska jag stå upp för det jag tror på i olika sammanhang och fortsätta vara den där obekväma som ständigt vill förändra och diskutera nya frågeställningar? Eller ska jag istället försöka vara tyst med det jag tänker och tycker och gå in för att använda den tid jag har till att ta hand om mig själv och vara mer social med släkt och vänner. Många säger åt mig att jag borde tänka mer på mig själv. Jag har redan använt så mycket av mitt liv åt politiskt engagemang, så nu får andra ta ansvar istället.

För mig är det oerhört svårt att ställa mig vid sidan om, när det finns så många hot mot det jord klot vi människor borde bruka solidariskt och hållbart. Jag kan inte vara stolt över mig själv om jag inte också försöker bidra till en bättre värld. Jag tror att man blir mycket både klokare och oklokare när man blir äldre. Så frågorna får fortsätta snurra i mitt huvud. Vad ska jag använda resten av mitt liv till, vad är mest meningsfullt? En sak är jag i varje fall säker på. Någon glad pensionär lär jag nog aldrig bli.

4 kommentarer:

  1. Glad och glad....nä, det kanske du inte blir i den där obetänksamma, putslustiga Tore-Skogman-glädjen, men du har i många år bevisat att du räknar med, kämpar för, att bli pensionär. Och jag räknar med det! Även i allvarliga perioder som denna. Jag räknar med att du - klok och oklok - fortsätter att vara den Britt, den vän, som jag så mycket uppskattar!

    SvaraRadera
  2. Jag lovar att kämpa för att bli en frisk pensionär med livskvalitet. Jag trivs bäst med att sitta hemma i ditt kök och prata live, men blir också glad över att du ser till att min blogg inte bara blir en monolog. KRAM på dig kära vän.

    SvaraRadera
  3. Haha, Britt, det är ju därför du är så underbar. Jag vill bara ha jobbiga vänstertanter i mitt tant-umgänge!
    Sen verkar det ju som att aktivismen i sig gör dig rätt glad, och det behöver väl inte vara en paradox?

    SvaraRadera
  4. Åh vad många goa kommentarer jag får som gör mig jätteglad.

    SvaraRadera