När jag cyklade hem från en kompis ikväll tänkte jag på vad jag ska skriva i dagens blogg. Då kom ”Så går en dag ur våra liv och kommer aldrig åter” upp i huvudet på mig. Eftersom jag inte minns vem som uttalat dessa ord har jag Googlat på nätet, men bara hittat en massa texter som använt uttrycket och inte författarens namn. Så detta uttryck har nog fastnat i huvudet på många.
När jag funderar över vad orden betyder för mig så tänker jag först att uttrycket känns väldigt inriktat på att göra saker. Nu har jag gjort vad jag ska och klarat av en dag till. Det säger också att antalet dagar man har att leva är begränsade, så det gäller att använda ”sina” dagar väl. Tanken leder vidare till att fråga vad innebär det att använda sina dagar väl. För mig blir det att inte fastna vid vad man gör eller inte gör utan vid vad livskvalitet är. En annan aspekt är att dagarna visst kommer åter i form av tankar och minnen. Kanske också i form av dagboksskrivande och bloggande. Ibland känns livet också som en slags spiralutveckling, där gamla tankar kommer tillbaka efter ett antal år och historien delvis upprepar sig.
Egentligen tycker jag ganska illa om uttrycket. Det är både historielöst, ångestbildande (vad gör jag med mitt liv) och moraliserande (hur kan du slarva bort dina dagar på det här sättet). Uttrycket ger också en bild av att åldrandet är något negativt, typ ”dansa min docka medans du är unger, när du blir gammal så blir du så tunger”.
Uttrycket sitter djupt ingraverat i mig och jag ska göra allt jag kan för att karva bort det. Denna blogg är ett led i mitt utrensningsarbete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar