På tåget till Stockholm och på stunder under dagen har jag tänkt en massa om vad jag ska skriva i kväll. Nu är det kväll och det mesta är som bortblåst. Känner mig mest gnällig och trött.
Känner av en bröstkota. Den känns som en tydligt avgränsad blyklump inne i ryggraden. Gör inte ont men gör sig påmint hela tiden.
Om jag lyssnar inåt kan jag känna pulsen i kroppen, känna blodet forsa runt och ta sig in via hinnor till skelettet. Tänker att nu ska cancercellerna försvinna, nu skjuter jag en massa energipaket på celler jag inte vill ha i min kropp. Känner att cellgifterna simmar runt och kväver elaka celler och känner att andra aktiva ämnen knuffar ut och klipper sönder allt som ska bort.
Ur gnället kom tanken och tanken blev ord och kanske kommer fler tankar i morgon som blir till ord att skriva ner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar