Jag har alltid haft tunt hår. När jag var barn önskade jag mig långt hår. Eftersom håret var så tunt, behövde jag klippa mig när det nådde till axlarna. När jag fick FEC cellgifter 94-95 visste jag att jag skulle tappa hår, men jag fick behålla det mesta, så då var det inget problem.
Julen 1998 när jag igen behövde cellgifter och fick en tuffare behandling, så rasade allt hår av på 10 dagar. När det hade börjat falla var jag ner på stan för att hitta en bra schal. Kommer ihåg hur jobbigt det kändes att ta av mössan och prova schalar eftersom mitt halvkala huvud stack upp ovanför provhytten. Fick sedan hjälp att raka av allt hår av en kompis till min dotter. Det var skönt att bli av med de sista hårtestarna, när håret väl börjat rasa. Fick en peruk som jag använde en gång. Tyckte det var skönare att vara kal eller ha en schal. Med peruk kände jag mig bara konstgjord, men utan hår trivdes jag ganska bra.
Våren 2006 var det dags för nästa hårtapp och det kändes helt OK. Viktigast var att behandlingen fungerade. Efter denna cellgiftomgång har jag extremt tunt hår och är nästan kal mitt på huvudet. Detta är däremot extremt jobbigt. Nu är det för alltid och inte under ett halvårs behandling. Jag lider av mitt tunna hår när jag ser mig själv i spegeln och på bilder. För mig ger det en armodskänsla att ha så lite hår. Och jag vill inte att någon ska tycka synd om mig för hårets skull. Har gått till olika frisörer och bett dem att försöka få till mitt hår på ett bättre sett. Men jag får mest medlidsamma blickar, för det går inte att göra något med frisyrer.
Ibland har jag rakat mig helt för det trivs jag bättre med. Känns rakare och lite tufft. Men min dröm är fortfarande tjockt långt hår. Kan känna samma känsla som när jag var barn. Tittar på hur tjockt hår andra har. Det känns ganska skönt, när jag möter andra som har lika tunt hår som jag. Och jag är avundsjuk på alla med långt och tjockt hår.
Hej Britt!
SvaraRaderaTrillade av en slump in på din blogg. Även om det inte var roligt att läsa om din sjukdom, blev jag ändå glad att hitta dig! Tror jag har cyklat förbi dig några gånger på vägen till Ångström, vi bor i Fålhagen nu, Björn och jag. Sen jag flyttade har jag inte bara blivit klar med min utbildning, utan har börjat doktorera också! Så numera utvecklar jag ytbeläggningar för bränsleceller bland annat. :-)
Jag hoppas att du mår bra och att du blir bättre!
Kram från Matilda - din inneboende 2004/2005
Hej Matilda
SvaraRaderaKul att du hör av dig på detta sätt. Det är utifrån omständigheterna bra med mig. Jag jobbar 80%, är aktiv i politiken och är mormor till Lisas två barn. Livet är fullt av massa saker som jag trivs bra med.
Spelar du fortfarande blåsinstument och var det horn? Spännande med doktorandstudier. Jag hoppas verklligen att utvecklingen med bränsleceller går framåt, så att det t ex kommer fler bilar som inte är lika miljötärande. När jag sålde mitt hus köpte jag en Toyota Prius för det var det minst miljöovänliga jag då hittade när jag ville ha en funktionell bil. Den fungerar bra men blybatterier klarar ganska lite och är oerhört tunga, så nu hoppas jag på att du bidrar till bättre eldrift för bilar. Lycka till med forskningen
Kram tillbaka/ Britt